Kanske...

...en av de mer intressanta politiska filmer jag sett. Välgjord.

Bloggar...

...på bullitt.no i dessa dagar. Följ mig där om du har lust!

Nangijala...

Tar tid...

Påskmorgon...

Långfredag...

Pre...

Loppis...

...idag. Blev några ting. Vackra möbler med funktion. En gammal skolbänk. Typ samma generation som huset som vi bor i. M blev happy. H åsså. S å jag snurrade runt och fotograferade och åt kaka. Testade alla möbler och andra spännande saker. Sen drog vi hem och fixade bästa lasagnen. Mitt i snövädret. Hoppas Glenn Thomas håller tätt. Har ingen lust med läckager! Han står tålmodigt en trappa ned å väntar på värme och sommar.

Annars sover jag märkligt dåligt. Somnar tidig morgon å går upp några timmar senare. Trött som en julafton med Kalle Anka fram till latte nummer två. Sen går det av bara farten fram till middag. Då kommer zombien fram igen. Åsså piggnar jag till vid läggdags runt midnatt. Festligt!

Det perfekta...

...i sällskap med det ofullbordade. Kanske till och med tillsammans med det fullbordade förfärligt fula. En hysteriskt modern presskanna från Bodum med rosa lock, ljusblå pressknopp och rött handtag. Rör om kaffet med en femtiotalsgrön tesked i plast från Tupperware. Står ©1954 på baksidan. Farnumsville Massachusetts. En bild av att leva med sig själv genom alla de uttryck man "har för sig". Finns säker en och annan som är genomdesignad. Fullt klar för att sälja sig vidare på första populärauktion. Vet inte om det är dit jag vill. Presskannan irriterar mig. Kanske bara lagom mycket för att jag ska lära mig att rejält uppskatta skeden från Massachusetts.

Efter dagis...

Formuleringar...

...har blivit viktiga för mig. Så pass viktiga att jag kan sluta tugga maten för att i stället tugga på orden. Idissla. Och det måste ske där och då. Som t ex denna text. Den skrives mitt under hängande av tvätt och nattande av barn. Tappade en annan rad för tio minuter sen. Den finns inte längre. Och för mig så var den tydlig. Den var viktig. Den hade något att påminna mig om. Att berätta för min framtid om. Dessa ord. Dessa ögonblick. Alla stulna stunder. Alla glömda sekvenser. Livets innersta skattgömmor. Som så lätt försvinner in i dimman.

Silvio Rodríguez...

...på Spotify. Blir stel som en pinne. Varm och förälskad. Konstig. Och helt klar. Tonerna skickar mig bakåt i tiden. Inte så att jag borde vara där. Eller kommer dit. Men hjärtat gör en resa. Tankarna rusar i minnen och dolda skatter. "Onliners" som överlevt snart 25 år.

Jag bytte liv. Gick i terapi. Träffade en ung norska. Flyttade hit. Tappade fotfästet i Sverige.

Står nu på mina stora fötter. Stora delar av dygnet lika stadigt som storlek 48 borde stå. Men vet lite om vem jag valt att vara. Eller varför det blev så. Har en väldigt tydlig riktning framåt. Uppåt. Men lagom fort. Att ta mig tid till vårsolen i trappan där jag sitter just nu. Njuta av värme, ljus & en kopp gott kaffe. Känna doften av tvätt som hänger på tork.

Sneglar på Eddy. Dags att njuta livet tillsammans. Vi har bägge två haft en hård vinter. Smeker lindorna på styret. Känner greppet. Två timmars jobb och ny kedja så är vi på G igen!

IKEA...

Skallevold...

Skallevold...

Sko i motljus...

Drammen...

Middagsbesök...

Retrospeksjon...

Thomson Glendale LB 1971

Måndag..

Den stillsamma vardagstornadon...

...har börjat sin vardagliga resa. Kanske ett stötande sätt att se det på, men det ÄR vulgärt att leva tillsammans med andra människor. Latinets vulgaris, som översatt till svenska blir alldaglig, är egentligen ett rackarns vackert ord för att få lite sprätt på trivialiteterna. Och förresten. Vem bestämmer ett ords egentliga innebörd. Avsändare eller mottagare. Morgontidningen eller kvällsblaskan. Finns det ett facit vi ska förhålla oss till, eller bör vi tillåta oss att vara med å skriva i boken om historiens vingslag. Det flaxande som var viktigt för oss. Där och då!

Syster yster...

Andre juledag...

Frisk...

...men sliten.

Har stressat för mycket. Jobbat för mycket. Sovit för dåligt. Haft för mycket att göra som människa.

Skönt att en lege som är betald av det offentliga säger en sån sak til mig.

Ibland är vi människor inte i tillräknerliga vare sig med oss själva eller omgivningen. Av och till måste vi ta en paus. Jag är glad för att jag betalar skatt. Jag är glad för att det finns folk, kompetente mennesker, som vill ge mig input. Glad för at hjelpepleiern kom in til meg 2235 og hilste på meg og fortalte sitt navn och att han var tillgjennelig resten av natten.

Derfor betaler eg skatt!!

Takk til dere som var der til meg!

29...

...är det datum som verkar vara populärt å skriva inlägg på. Januari, mars och nu maj. Det sker ting då.
I går blev jag frusen i ansiktet, nummen, eller som när en bedövning släpper. Vänster sida. Det har ju skett förut sista halvåret och jag har tyst nonchalerat det. Nu kom det i söndags och igen på onsdag morgon. Ringde min fasta läkare. Var noga med att inte göra det före klockan tio. Ingen akutsak det här inte. Samtalet vände till att jag blev uppfordrad till å fundera på att söka mig till legevakten omedelbart. Protesterade och sa att detta har jag ju haft ett tag.

Efter lite diverse på jobbet och ett par möten så tog jag beslutningen att lyssna på läkaren min. Tunnelbana hem åsså in i bilen för att åka till Bærum sykehus för som jag trodde, några prover. Möttes av en sjuksköterska i entrén. Presenterade mitt problem och att läkaren bett mig ta kontakt med legevakt. Med en arrogant övertydlighet fick jag reda på att om det hade skett tidigare och jag fortfarande hade problem med det kunde jag gott vänta till i morgon. Jag hade lägst prioritet i mottagningen.

Något förvirrad och frustrerad bad jag kvinnan att fundera på sin attityd och bemötande. Satte mig i bilen och funderade på va faen detta var för något. Ringde Marte och berättade om sjukhussurrealismen. Kom till en beslutning om att höra av mig till fastlegen igen. Upptaget... Åker dit. Möter i receptionen en sjuksköterska som vet vem jag är och säger att de har funderat på att ringa till mig eftersom jag inte borde vänta till dagen efter för att bli undersökt. Får en specialakut timme hos läkaren. Hon konstaterar att eftersom mina symtom skulle kunna innehålla en TIA vill hon ha en CT på mig. Ringer akutavdelning som ligger sida vid sida med stället jag just blivit avvisad från.

Med papper i hand kommer jag inom en kvart in i undersökningslokal. Alla upptänkliga tester tas. Överläkare tillkallas för att säkra att man kan släcka blåljusnivå. Jag scannas och testas och blir behandlad med respekt och allvar. Får besök av kvinna och lilla "Snork". De har med sig rester från en planerad finare middag och diverse viktiga tillbehör till vardagen. Småpratar en stund på sängkanten. Klocka 21 sänker man en nivå till. Nio timmar efter jag satte mig på tunnelbanan får jag äntligen äta igen. Tänker på de människor jag älskar högt.

Detta är en värld som jag bara har hört talas om. Sett på film. Man att vara huvudaktör är märkligt. Overkligt. Jag skulle ju bara ha en timme hos min läkare en bit in i juni.

Tre månader...

...och en dag senare. Besöker Preus Fotografiska museum. Troligen ett av de bättre.
Marte läser högt om korsfästelse ur ett medicinskt perspektiv i en artikel i Morgonbladet.
Hulda sitter å tecknar å tecknar å..
Jag ser bilderna och filmerna om och om igen.

Lunsj...

Svigers...

...goes Mac :))

Börjar...

...förstå. Ting.

Barn nr tre sover med mor i sin säng.

Barn nr två sover med huvudet mot mitt bröst i soffan. Vi ser på "Across The Universe". Hon valde den framför "Fem myror..."

Nr ett sitter på ett tåg med en kvinna han älskar och bor sammen med. De är på väg hit.

Tre.
Två.
Ett.

Så är det att vara en pappa. Som älskar sina barn. De lär mig mer än någon utbildning någonsin gjort.

Lillasyster...

I...

...väntans tider.

Griseflax...

...når Dagmar kom på besøk!

Julkort...

...skrives