lördag, december 27, 2008

Saltkopp...

...väntar på oss. Solen gnistrar strax ovanför horisonten. Med förnyad kraft börjar ljuset återuppta striden för att sprida energi på denna sidan jordklotet. Espresson sitter len men kraftfull. En portion färskpressad juice. Livets goda sidor.

fredag, december 26, 2008

Andra juledag...

...firades som vanligt med julesällskap på Ovenbakken. Bara Sheila, Felix och Lilla fick stanna hemma... En massa porträttförsök från min sida. Kul när det finns så många objekt samtidigt. Åsså var det dans kring granen. Man dansar runt granen i juletider. Åtminstone i klanen Storrusten. Vi var sjutton kring granen och yngst började önska sång. Med avslutande "enerisbusk..." och sjutton sånger och psalmer senare. Med höjdpunkter som full styrka i "O helga natt" och bestemor Eva i bästa trancedance-stil i cirkelns mitt under "Små grodorna". Med den gamla trotjänarleken där man ska gissa varandras namn. Vackra, stolta tal av värdparet. En vacker kväll.

torsdag, december 25, 2008

Dagen efter...

...den vilda stormen. Allt var lite stilla. Gick promenad med min son. Fotograferade. Samma motiv med fem olika kameror. Ett högst primitivt och vardagsnära kameratest som aldrig kommer att bli offentliggjort i sin helhet. Men faktum är att D70 med färre pixlar förlorade skärpekampen mot 1030 i fullt dagsljus.
Sonen fick en kamera i går. Han brukar få mina gamla, så på ett sätt blir det lite pinsamt att fortsätta så. Men kanske blir det min gamla 1030 som han tar. Kanske lägger han till och tar en D90 om något år. Eller så blir det en ny gitarr till våren. Man ska ha det man behöver för att kunna uttrycka sig. Ett hantverk bygger på erfarenhet, goda verktyg, ett gott öga och tålamod.
Hittade mot kvällen ett julesällskap. Det ska man gå på i Norge. Julesällskap. Smaka på det ordet. Låter lite som besutten överklass. Lite som stickade tröjor och te i en stuga. Lite som frälsningsarmen och soppkök. Troligtvis kan det också vara lika olika i verkligheten. Liksom vi människor. Insåg i dag att jag njuter av att bo i de besuttnas del av Stor-Oslo. Självaste gräddhyllan. Åtminstone en av dem. Kanske inte den finaste. Men väl god grädde...
För övrigt var det 13.3 grader varmt i stuan när jag gick till sängs tidigt i morse. Lite varmare på sovrummet och betydligt kallare på badet. Men likväl klass rent geografiskt. Spännande. Lite rollbyte i mitt liv. Glömde halvårs-dagen i Kråkeslottet. den var i förrgår. Stannar gärna ett tag till!

onsdag, december 24, 2008

Julafton nr43

Nu har femtiotvå minuter gått och jag har inte fått en endaste present. Skam på er alla. Endast jag är vaken. Tomten verkar ha somnat han också. Liksom alla andra i huset. Julmaten är till hälften klar, resten käkar vi rått... :)

PS. Katten kom just in och hade en yvig krans av julgröt kring morrhåren. DS.

GOD JUL!

tisdag, december 23, 2008

Max Manus...

...var kvällens begivenhet. Det var en slags högtid att se filmen med "potetspionen fra Lillehammer", Martes morfar. Vi har hört historierna. Varit på museet på fästningen. Och kanske kommer vi aldrig att förstå hur det känns av vara villig att offra sitt liv för den nation, det land, den mark, den tillhörighet man är född in i. Erling opererade, till skillnad från Max Manus, i Lillehammer. Han var inte ledare, men väl en trogen patriot. I vårvintern 1945 blev han förrådd och tvingades fly hals över huvud. Ensam med lots, då han var en för stor säkerhetsfara, mot den svenska gränsen. Väl i Sverige kom hans sig ganska snabbt vidare till England, där han blev till krigsslutet. Att vara strax över tjugo och aktiv motståndsman med livet som insats präglar en. Kan med glimten i ögat kallas karaktärsdanande. Men det var allvar. Hellre död än torterad. Mina tankarna kommer att vara där några dagar. Vill gärna tillbringa mer tid med dem. Förstå dem. Försöka. Se livet ur en annan synvinkel än mitt egna relativt välfärdsmässiga och trånga.

Perspektiv.

måndag, december 22, 2008

Micke Berg...

...önskas all frid i natten. Men jag funderar över hur stor makt tingesten jag har i handen ger min bild. Jag har en banankartong med museala kameror som jag inte vet hur jag ska hantera. Min son brukar överta den sista av inköpen när jag tar en ny i min hand. Är det rätt? Att bara fortsätta vidare... Saknar mina gamla sextiotalare som jag köpte för femtio kronor styck. Eller Leican som gick för att få pengar till hyra samman med Hilleberg-tältet. Och vad med mina Nikon-kameror som gladde mig för femton år sedan. F2:an som jag fixade med hammare och mejsel när den föll i backen på Åkeshovs tunnelbana... Är 1030:n så jävla dålig? Mina Clas Olson-kameror som jag köpte för etthundra kronor styck... Köpte fem och la dem ut på strategiska ställen. Fixade tio på en workshop där människor med seende utan erfarenhet och gjorde en häftig utställning över natten. Var finns viljan att se att bilderna kommer av fotografen och inte kameran? Är inte enig i mitt resonemang men ställer frågorna. Kanske bullshit för er som ÄR fotografer, men inte för mig som famlar och vill ha bilden. Mötte en Nikon-typ på FotoVideo i Oslo idag. Självsäker kille som visste allt om hur en kamera skulle vara. Sååå säker är inte jag- vill ofta återvända till pin-hole som den enda säkra varianten för att skapa en bra bild. Olympusen är min kamera just nu- 1030... Dålig bild men är med mig över allt. Var ligger skillnaden mot pin-hole. Är det "analogiteten" vi vill åt? Frågar! Har inte svaren...

söndag, december 21, 2008

Blå jeans...

...är ett vanligt plagg att bära. Idag var H och jag på stan för att friska upp garderoben. Fann ett par anständiga på Carlings. Lite ryggsäckar hann vi också med åsså en tur på Oslo city, det stooora varuhuset/gallerian. Inte så mycket folk som man kunde trott i ett, för julhandeln och kapitalismens skull, tillfälligt söndagsöppet i det annars så söndagsstängda Norge. Glögg med H & M och sen ett intensivt googlande på ryggsäckar, små datorer och kameror. Länge leve pengaflödet!

lördag, december 20, 2008

Mother India...

...är ett litet välsmakande ställe på Bislet. God renommé på nätets matsälleforum. Vi firade sexton år av glädje över ett människoliv. Min son kom med tåget och intet ont anande tog vi en längre promenad upp längs trikkespåret. Inne på restaurangen väntade halva storfamiljen. Tror att jag tycker om sånt. Samlas. Äta. Prata. Halvor och Maria från Köpenhamn. Malene från Stavanger. Hampus från Uppsala. Åsså den stationära Bekkestuafalangen. På onsdag är det dags igen. Julafton. Denna kväll som jag har en hatkärlek till. Har vägrat ta emot presenter. Jobbat för att slippa fira. Inte haft någon att fira med. Suttit på krogen. Somnat i ett gammalt pannrum. Varit välkammad och spelat klarinett. Dansat runt granen. Haft tomteskägg. Gråtit när tomten kom. Allt kan en julafton innehålla. På onsdag kväll, sent, kan ni få ett referat från årets afton.

fredag, december 19, 2008

Frisk...

...som en nötkärna, var slutsatsen från doktor S. Alla värden bra. Sluta med tobak och alkohol samt börja träna, så lever du i tusen år. Sa han inte, men kan tro att han tänkte det. Hur som haver så kom det in en kvinna på väntrummet med slangar i näsan kopplade från en liten ryggsäck. Hon andades tungt. Det var ett vandrande lik jag såg. Skrämmande propaganda för att skippa cigaretterna. Mer skakad av en medpatient än av läkaren gick jag hem.
Efter att ha hämtat tidningen i postlådan hoppade jag nästan till av förvåning/-skräckelse. Två ögon, intensiva, stirrade på mig. Attack är bästa försvar eller springa... Den långa ludna svansen bestämde sig för att ta närmaste gran rakt upp till försvarlig höjd. Stod en stund och tittade på min nyfunna vän. Beslutade mig för att han accepterat mig som närmaste granne. Gick in och fortsatte på den avbrutna frukosten. Ringde H som fyller år idag. Efter ett tag ringde han tillbaka. Saknar grabbhalvan och ser fram mot att få ha honom i huset en vecka. Säkert blir vi starkt oeniga om ett eller annat. Allt i enlighet med rollerna som far och son. Men det är ju bara en del av livets vackra spel där man i relationerna med nära och kära alltid har möjligheten att växa som människa.

torsdag, december 18, 2008

Jullov...

...har en spännande atmosfär över sig. Jag har det nu. Jullov. Tio lediga dagar och det känns som en evighet. Ett liv. Det kunde vart hundra. Men jag är glad för tio. I morgon ska Mondeon lämnas på skroten. Skyltarna ska lämnas på vägverket. Tvätten ska tvättas. Veden ska hämtas. Julmaten ska handlas. Julklapparna ska köpas. Kontoret och gästrummet ska iordningställas. Men vad ska jag göra de andra nio dagarna...

Dagens tips: Radio Tango

onsdag, december 17, 2008

Arg...

...kan man bli när människor är dumma. Förstår lite. Förstör. Kort sagt; använder bristen på intellekt till att rasera det som andra under lång tid byggt upp. Till något bra.

Arg. Förbannad. 

Utmattad.

tisdag, december 16, 2008

Flygbussen...

...hem. Ibland har man tur i oturen. Bussen kom inte. Flygbussen kom istället. Snällt frågade jag om jag fick lifta...

måndag, december 15, 2008

En dag till...

...i det som kallas vardagsliv. Vakna. Frukost. Läsa bloggar. Dricka kaffe. Ta ett bad. Städa undan det värsta. Läsa lite till. Springa till bussen. Jobba. Springa till bussen. Prata mobil på vägen hem. Bära lite ved. Prata. Kolla mejl. Blogga. Sova.

söndag, december 14, 2008

Emil Jensen...

...var M:s granne under en tid på Gotland. Att lära känna en kreativ människa under en period när han livnär sig på luft, vatten, kärlek och disciplin.

Är starkt.

Länge leve eMil!

Stressa inte...

...så mycket!

Fick en Emil-input. Så jag kan inte låta bli.

lördag, december 13, 2008

Emil Jensen...

...var fokus på Tinas blogg idag. Mitt fokus följer.
Se honom.
Googla.
Blogga.
Prata om honom.
Han förtjänar det!

fredag, december 12, 2008

Lättsamhet...

...kamrater! Lättsamhet framför allt!

Blev idag slagen till marken. Insåg att alla mina ansträngningar att leva rätt och riktigt bara kan läggas i lämpligt hål i marken. Täckas med lite löv och därefter lämnas åt komposterande verksamhet. 
För ganska exakt tre veckor sedan tappade Marte plånboken, troligen vid en parkeringsautomat i Skarpnäck. Anmälde förlusten hos polisen i Söderort. Idag låg den i posten. I ett vadderat kuvert. Poststämplad i Hägersten. Allt var kvar! Marte menar att hon alltid fått tillbaka plånböcker när hon tappat bort dem. Och det händer...
Så jag går ut till min blivande kompost. Nedlägger ambitionerna om kontroll av verksamheten. Låter mig själv flyta på livets flod.

torsdag, december 11, 2008

Lägger...

...mig i sängen!

onsdag, december 10, 2008

"36 Quai des Orfèvres"...

...var mer än bara enkelt underhållande. Filmen glänser med Daniel Auteuil och Gérard Depardieu som de två snutarna som inte tycker om varandras närvaro. Hård miljö. Paris. Urbant liv. Människor dör som i ett avsnitt ur Sopranos. Mitt i allt har de kanske en mänsklighet. Den onde och den gode. Snuten.

"Shining"...

...-hålet i sovrumsdörren drar kallt. En gång låste någon sig in eller ut och kvar blev ett hål. Ser förskräckligt ut, men är väldigt praktiskt. Ni vet själva den där luften som bildas av sovande vuxna människor när ventilation saknas. Helt enkelt instängd luft. Detta löser sig praktiskt med ett stort hål där en gång handtag och lås suttit. Man ska vara konstruktiv i sitt tänkande.
Is på insidan av fönstret. Så var det förr när folk bara hade enkelglas. Pittoreska skärvor av is. Nästan levande varelser på insidan av fönstret. Är dock tacksam för stigande temperaturkurva enligt meteorologerna. Minus fem är en bra temperatur att stanna på...
Ska besöka läkaren i morgon. Mitt vänstra öga har varit ledset sen i augusti och nu får min läkarfobi flytta sig lite åt sidan. Ska checka allmänvärden också. Är sliten. Månne mörker, brist på B12, järn eller rätt och slätt cancer. Varför inte låta hypokondrin blomma. Minns ett barndoms besök hos en doktor med stort metallöga, skarpa lampor och klirrande instrument. Ont i öron och hals och fullproppad med penicillin. Dåtidens lördagsgodis för sådana som mig. Bruna flaskor på rostfria vagnar och kvinnor med stärkta hättor och förkläden. Kan ju nästan tro att det var en vacker engelsk kostymfilm med Emma Thomson. Men det var bara jag och varulven till doktor som tog sina instrument och slet och drog och brände. Och bredvid mig så brann den lilla lågan som han desinfekterade instrumenten med. Minns inte allt. Förstod inte allt. Men fobi för vita rockar har jag fått. Goda avsikter, säkert. Men läskiga som faan, männen med klingande instrument, när de kommer nära.

Rinnande näsa...

...och varm choklad. Kunde vara rubrik i en skrift om det norska folkhemmet. Ute närmar sig temperaturen tvåsiffrig kyla. Huga. Såg en isländsk film i går. Jar City. Karg känsla. Kanske skulle man uppsöka platsen. Vidder. Luft. Land. Vatten.
Men kokt fårskalle kan man gärna slippa. 

tisdag, december 09, 2008

måndag, december 08, 2008

Ulf Lundell...

...har på nytt fått audiens i mitt musiklyssnande. Fantastiska pärlor. Stundtals genialt. Eller är det bara för att jag har en del av det i blodet. Min första och kanske egentligen enda ikon genom livet. Jag tillbad honom kraftigt under en period på kanske tio år. Hösten 1992 tog William Klein över värdskapet för mitt ikoneri. Kommer aldrig ihåg vad han heter. Har aldrig gjort det. Tvingas ständigt lägga pannan i djupa veck och googla i tio minuter innan han dyker upp. Men mötet med hans bilder förändrade allt. Jag tejpade kameran och sov med den om nätterna. Göran och framför allt Håkan på GFU gjorde sitt. Inte minst Håkan. Skärpt analys och stillsamt provocerande uppgifter att utföras. Annars gnäll... Vet inte om det gav några pengar. Men det gav mig en identitet och ett liv.
Just nu kuvar jag konstnären och hantverket. Idealen går på sparlåga och jag får vara glad för att se veden brinna i spisen. Men det är alltid tid för "reset". Lundell har tryckt på knappen och jag börjar om på nytt. 

söndag, december 07, 2008

Konsumtionshysterin...

...pratas det om på en del av bloggarna jag läser. Det finns alltid en spricka mellan teori och praktik och den kan vara lätt att falla i. Själv försöker jag leva ett liv utan bil, vilket borde vara en enkel självklarhet eftersom jag ändå bor i Norges största stad. Men det är inte okomplicerat att ta sig hem från jobbet när man slutar halv elva några kvällar i veckan och egentligen bara har missat bussen om man inte lyckas smita lite tidigare. Går man från jobbet när man ska tar resan hem plötsligt längre tid. Med bilen är jag hemma kvart i elva. Tar jag kollektivtrafiken enligt konstens regler är jag hemma halv tolv. Om bussen är försenad och jag missar bytet i Smedstad, får jag egentligen inte ta taxi på Kollektivtrafikens bekostnad eftersom tiden för bytet understiger fem minuter. Trots att det är den resan inklusive byte som Kollektivtrafiken själv rekommenderar. Nåväl. Bussarna är av och till sena. Så är det. Har själv kört så många turer som vart försenade. Som trafikledare ställt in turer p g a brist på fungerande fordon och andra ting. Missar jag bytet på min buss är jag inte hemma förrän midnatt. Sån cirka fem kvarter senare än med bilen. Jag klagar inte, men konstaterar att jag förstår dem som väljer att slösa på miljön.
Den största poängen ligger väl i insikten. Det är lite som att vara förälskad och kär. Vilja leva samman med någon. Du måste stå ut med en del saker om det ska fungera. Annars går det inte så bra. Vill vi ha en miljö som vi med stolthet kan lämna över till barnbarnen så får vi helt enkelt se till att skärpa oss i vardagen. Få relationen till vår jord att fungera. Ett steg i taget!

¡Basta ya!

Med trasiga ögon...

...och raspig hals tar jag mig sakta tillbaka till verkligheten. Styrka bygger man genom ansträngning och vila. Inte enbart det ena. Vilar nu. Reflektion. Snart frisk.

lördag, december 06, 2008

"Jag tycker om...

...små kaffekoppar. Då kan jag ta påtår flera gånger." [Johan, anno 1992]

Tomhet...

...i min skalle. Alldeles utblåst. Ont i magen också. Trista saker... Lyssnar på radio. Trevligt. Lite rastlös. Mycket trött. Funderar på jul. Klappar. Cermonier. Vad man borde. Vad jag vill. Har velat lite med julen i ganska många år. Vill nog mer i år men saknar tiden. Känns det som. Det är en heltidssysselsättning att vara människa. Att ta rätt beslut vid rätt tillfälle. Eller så driva med vinden. "La humlen susa." 

fredag, december 05, 2008

Tvätta...

...på distans. Ett nytt begrepp för oss rikemansasketer. Att ha möjligheter men vända på det och handla tvärtemot. Lätt när man kan smita men svårt när man är fast. Ungefär som att åka på tur med resande folkhögskola och ha med sig papperslappen med telefonnumret till SOS. Vi tar i alla fall tvätten med oss i Ikea-kassarna och flyr till generationerna ovanför oss. De har alla tvättmaskin som fungerar och får besök samtidigt. Åsså får Felix en promenad. En temporär återgång till delande av resurser i samhället. 

torsdag, december 04, 2008

Onkel Blå...

...fick besök av mig denna torsdagskväll. Tog en pils efter jobbet. En dubbelvakt kräver sin tribut och även om allt gick väldigt bra så var det skönt att bara sitta ner. Titta. Ta några bilder. Reflektera. Sen gå hem.

Vaknade tidigt...

...mot all förmodan. Kanske har jag blivit som B. Ligger och tänker på allt som ska göras när jag vaknat på riktigt. Men trots allt en skysst känsla. Att vakna. Ligga och känna att sängen är varm. Kallt om nästippen. Varm kropp att hålla om. Stillheten. Tassade ner för isande trappsteg. Satte på vatten till ett varmt bad. Gick och la mig igen. Tänkte. Rofylld. 

onsdag, december 03, 2008

Frusen...

...och lite trött på vardagen. Det får man vara så här års. Nu är tvättmaskinen ute i alla fall. Ett steg mot avklarade praktiska ting. Nästa blir bilen, veden, kontoret, tvätten, jul...
Ska sova på saken.

tisdag, december 02, 2008

Ett ljus i mörkret...

...på min väg hem från busshållplatsen. En avlägsen granne som tokpyntat trädgården med ljusgirlanger, harar och tomtar. Färgrikt och lite uppmuntrande. Förvisso ett energislöseri. Men knappast lika stort som det är på de flesta arbetsplatser. Och här fick jag ju ändå något positivt tillbaka. 

Gonatt!

måndag, december 01, 2008

December...

...månad börjar där november slutade. Sån cirka nollgradigt och lite snö som smälter när man tittar på den... Tvättmaskinen har börjat lukta och jag tömde den när jag kom hem efter jobb. På onsdag kväll hoppas jag få hjälp med att baxa ut den. Annars löper allt sin vanliga gång. Sova turbo och sen jobb. 

söndag, november 30, 2008

1:a advent

Vi tänder första ljuset... Och allt sånt man gjorde när man var liten. Varför vuxna inte fortsätter vet jag inte. Men tror att det till viss del kan vara en förlust såväl som frigörelse. Kanske är barnen det sammanhållande i kulturell trygghet och förmedling. Det är då vi skärper oss lite och tänker på traditionen. I bästa fall. Inta bara konsumtionen.

lördag, november 29, 2008

Partysvensker...

...go home! Stod så på en vägg i Oslo för en tid sen. Så det gjorde jag. Partade och gick hem. Sov tolv timmar. Åt en enkel men god pasta med tillhörande ostsås. Började titta på en film som avbröts på mitten av det vanliga "DVD-spelare upptäckte ett fel som inte kan rättas till". Funderade på om jag skulle städa lite, men gav upp den tanken. Tog ett varmt bad. Njöt. Snart kommer det nya året och med det ljusare tider. Värme. Saknar värmen. Bor i fel del av världen. Men stannar antagligen kvar här ändå. Och gnäller lite då och då på kylan och fukten och mörkret istället.

Gonatt!


fredag, november 28, 2008

Julebord...

...på Habibi. Äkta norskt. Mitt första egna. Det snackas mycket om vad som ska ske och vem som blir mest dritings [berusad]. Firmafester är väl en svensk motsvarighet, men hur jag än begrundar läget kan jag inte komma på att jag varit i närheten av denna starka julebordstradition i Sverige. Visst äter man julbord, men inte så att det per definition ska ske. På kvällstid. Du ska vara med. Du ska bli full. Du ska göra bort dig. Och du ska inse hur dumt det var att ha sex med chefen. Eller tvärtom enligt VG. Kanske blir kvällens begivenhet en möjlighet för mig att avancera till bydelsdirektör inom kort. Eller blir jag kastad ut på gatan efter att missat koden för normalt norskt beteende i detta sammanhang. Eller finns det en universell kod? Jag stackare som inte ens åkt vare sig finlandsfärja eller danskebåten... Borde kanske tjuvtränat under hösten. Nåväl. Jag tar mig i kragen. Viker upp den. Tar en snygg ur garderoben. Knyter den enligt konstens regler. Fäller ner kragen.

Färdig för julebord!

tisdag, november 25, 2008

Blå himmel...

...bakom moln. Min egen oro över dagens arbete och morgondagens utmaning. Är övertygad om att de dagar som jag planerat lite mindre. Levt lite mer. Improviserat fram. Fungerar. 
Tänker mycket. Efter. Före. Det blir tungt. Att tänka efter före. Minns det som det var i veckan som gick. Första gången på Domus i Eksjö. En typisk 70-tals hatt. I tyg. Med text på. Jag var åtta år. Kanske nio. Funderade på texten "Tänk efter före". I flera månader. Tryckt på hatten. På en kille. Kanske tio år. En annan hatt. "Smile". Men just hatten med "...efter före". 
Efter mycket tänkande. Förstod jag. 
Kanske ska jag trycka upp hattar med text. "Improvisera".

måndag, november 24, 2008

Splittrad...

...var jag på tre ställen samtidigt idag. Ansvar åt ena hållet. Ansvar åt andra hållet. Åsså försökte jag göra dagens primära arbete. Ibland är det svårt. Önskar att jag var lika split-visioniserad som fildelarservrarna ibland. Men jag är bara människa. Dessutom man. Och det sägs att vi har något medfött handikap som gör att vi inte kan gå och prata samtidigt [eller hur det nu var...]. Så jag är glad och lycklig över min prestation. Eller bara sliten!

Hem...

...ljuva hem. Väl hemma efter en odysée. Snöstorm i Uppsala. Flyg som inte kunde starta och landa. Inställda bussar och en timmerbil som spärrade en väg. Här är det lugnt. Tjugo julmust och en parkas rikare plus lite annat på Coop i Karlstad minuterna innan stängningsdags. Om elva timmar är jag på jobb. Ska sova i turbo tills dess.

torsdag, november 20, 2008

Tiden går...

...snabbt. Mycket snabbt. I morgon. Känns som redan passerad. Andas snabbt. Sover lätt. Vill vila.

onsdag, november 19, 2008

14,5...

...timmar på jobb.
Sliten. Minskad budget. Tufft.

Vill väl.

Somnar snart.


måndag, november 17, 2008

Aggerat...

...resebyrå på kvällskvisten. E & AA behövde hjälp med ett flyg. Kul att se att man kan ge något tillbaka till den äldre generationen. Gjorde exakt detsamma som E pysslade med på SAS i sina yngre dagar. 
Ser Berlinerpoplene för andra gång. Så långt från komedi man kan komma. Och ändå sitter vi och skrattar i vissa scener. Tragiskt. Komiskt. Så nära varandra dessa tillstånd är.
Vintern väntar. har knackat några gånger på dörren. Köldgrader. Håller dock stånd med ved som främsta vapen. Trivs bättre och bättre i den karga men koseliga kontexten. Vårt liv. Skulle aldrig kunna tänkt mig en bättre start på en vinter. Har redan använt stora delar av det säkra vedförrådet. Måste snart ragga ny. Och improvisera.

söndag, november 16, 2008

Ett sista samlag...



Du kom allt för sent in i mitt liv. Länge kände jag till din existens. Jag hörde din röst vid ett tillfälle och blev helt tagen. Men tyckte annars att det mesta som kom från dig var ganska slätstruket. Men så för ett par månader sen. Tände allt. Passionerat följde jag dig. Tog reda på din historia. Hade dig nära. Nästan varje dag. Dig i mitt sinne. I kväll möttes vi för sista gång. Allt kommer i fortsättningen att vara minnen. Stilla. Mäktigt. Teknik och passionerad känsla. Allt hade vi under några timmar. Inget tjafs. Bara böljande glöd. Tack.










fredag, november 14, 2008

Printat...

...en massa bilder. Hör till ovanligheterna. I perspektiv till Micke så är det inte min melodi. Kanske skulle jag vilja att det var det. Kul att se sina bilder live. På papper. I morgon fyller bestemor år. Hon får ett album. M har vart flink och lärt en massa. Kan printa själv nu. Första gången på sju år. Kanske blir det familjealbum... Gidder inte sådana saker. Är för pretentiös. Länge leve pulsen som fixar såna slösäckar som mig!

torsdag, november 13, 2008

Upptagen...

...med annat än att sova [läs gå i ide] de sista dagarna. Fått besök. Trevligt sådant. Ungdomen flyr Sverige och ser att vi lite längre västerut har det bättre med jobb och pengar. ÄN så länge... Får säkert äta upp en gammal hatt om några år för att jag sa detta. Men det är kul att fixa och trixa och bjuda på det man har och kanske kan man bidra med något till sina gamla landsmän[innor].
I morgon är det återigen fredag och det enda som är bra med att tiden går så förbannat snabbt är möjligtvis att lönen kommer oftare. Men livet snurrar och jag känner mig som en "Brel-karusell" med svårt att få fotfäste i dagarnas forsande flod. På lördag sägs det att Madrugada står på scen för sista gången. De slutar. Upphör. En epok i norskt musikliv går då in i arkivet. Känns märkligt att ha upptäckt dem precis innan sista spelningen. M har ju tjatat i sju år utan att få någon uppmärksamhet. Vi har biljetter och ska vara där. En viss helighet sprider sig [profan helighet, om det nu finns...]. Jag återkommer kanske med rapport. När Kaizer's spelade på Sentrum Scene för några veckor sedan var det svårt att recensera. Det var bara jävligt bra. Publiken sjöng bandet av scen efter två extranummer och vi missade nästan sista trikken hem. Det är så det ska vara. Patos. En stark känsla av liv som genomforsar kroppen. Ett naturligt knark som Gud klappar i händerna åt.

tisdag, november 11, 2008

Den vackra...

...hösten har ersatt sig själv med den fula. Grått, brunt, fuktigt. Så nära döden man kan komma. Nästa läge är infrysningen. Den vackra sakrala vita. Eller helvetet med storm och piskande snö kombinerat man slaskblöta dagar när allt snorar. Påverkas tydligt av viljan att krypa in dessa dagar utan sol. Att låta mig slippa dem och låtsas med en bok eller film att livet är ett annat ställe. Kanske ska jag bara leka björn en dag eller annan och rumla runt stilla i mitt ide.

söndag, november 09, 2008

Dansade...

...min ystra dans. Till ett band jag aldrig hade hört. Men vackra var de. Publiken som vanligt avslagen. Sittande tillbakalutade med öl i handen. Sån blir jag den dagen jag inte kan eller behöver dansa. Dans är kroppsterapi. Så jag kommer nog alltid att behöva dansen. Blev i alla fall en mycket tidig kväll. Gammal man behöver sömn på natten och det fick jag inte i går. Kallas att jobba skift[turnus]. Man kommer hem vid elvarycket och ska upp sådär runt sex på morgonen. Blir aldrig så heltäckande sömn då. Tack och lov så behöver jag bara göra det en gång i veckan. Oftare hade vart tungt.
Lilla har fått mat och smitit ut för att lukta på hösten. Kanske hitta något som tillfredsställer rovdjuret i henne. Brasan sprakar. Värmen sprider sig. Latten snart urdrucken. Nummer två kanske på gång. Ett varmt bad väntar.

lördag, november 08, 2008

Nu...


...är jag på väg. Mot byn. Klarar ni av det. Annars...


Så gör ni det inte...


Hippiekram!

Kekke

"La Moustache"

En man som blir psykotisk...
... eller är det hans omgivning.
En fransk från 2005 som ställer psykologin på en spets. Flickvännen uppmärksammar honom inte. Det är upptakten. Fler och fler sviker hans medvetande. Hans medvetande. Allt verkar som en genomtänkt konspiration. En klassiker. Men under minuter som går blir i vart fall inte jag övertygad om vem som har rätt. Mannen. Kvinnan. Vännerna. Flykten går långt bort och till slut, i den sista scenen. Vet man fortsatt inte vart gränsen är dragen. Långsam. Fransk. Men inte oberörande. Var drar vi själva våra gränser för det acceptabla. Varför lyssnar vi så mycket på andra men av och till lite på oss själva. Är vi osäkra. Villrådiga. Vet vi inte gränserna. Eller letar vi febrilt medan livet fortgår.


fredag, november 07, 2008

To be...

...or not to be...
Vår kära lilla miljöbomb. Min älskade Ford Mondeo. Hur många timmar har jag inte suttit i ditt lilla krypin. Idag fick vi ett besked som kan bli din dom. Ingen har visat intresse för dig. Du är för gammal, trist och kostar mycket pengar. Okey, du kan lasta mycket och du klagar inte trots att vi tappade bakre delen av avgas[exsos]systemet för en månad sen. Med tejpade strålkastare fixar du vägen i mörker och din motorn spinner på trots att det ibland saknas över tre liter olja i ditt hjärta. Du har faktiskt alltid startat och vi har aldrig kört av vägen med dig. Du har levt trettio procent av ditt liv med oss de senaste två åren trots att du rullat sen nittonhundranittiofyra. Vi känner varandra fullständigt.
Mannen i uniform gav oss ett papper. Som vanligt är såna svåra att tyda så jag fick ringa en av hans kompisar som jag känner. Han har tagit hand om dig förut. Han visste inte vad han skulle säga mer än att jag fick bestämma själv.
Ska jag orka med dig, du min älskade lilla miljöbov, ett litet tag till? Eller ska jag ansluta mig till de andra som åker många tillsammans och låta dig gå till de sälla jaktmarkerna...

torsdag, november 06, 2008

På fem minuter...

...denna morgon hinner jag bli kommenterad av fyra människor, tre i min närmaste närhet, om denna min blogg. Tydligen skriver jag för en publik och det är spännande. Vad som är än mer intressant är den tolkning vissa texter för med sig. Är det mig du menar var det två som sa i mun på varandra. Och dessa rutor...
Plockar väl som alltid det som kommer ur mig från de innersta rummen. Antingen det är ägt eller lånat. Det mest intressant är väl de faserna i sitt liv där handlingar, åsikter, beteende förändras. Kommer förändringen då inifrån eller pådyvlas den av utanförstående. Rubbas våra fundament så mycket att sprickorna syns på utsidan. Tillåter vi oss att riva delar som står på ostadig grund eller löper vi som inverterade hästmyror runt grunden och täpper till alla luckor. Blir stressnivån av förändring så hög att status quo är enda lösningen, alltid...
Det konstnärliga uttrycket är väl den bästa föreningen av två världar [eller flera]. Möjligheten att leka förändring utan att tvingas genomföra den privat. I rollen som skapare är testversioner tillåtna och provokativa utspel applåderas. Om du kan din sak. Annars blir omdömet lätt bedövande och smärtan stor. Men återigen är det då bara att byta skepnad och vips är du klar för ett nytt scenario. I vart fall på ett teoretiskt plan.
Som betraktare eller ska vi drista oss till att säga delaktig besökare av kultur och liknande egenterapeutisk konstnärligt verksamhet kan vi med större respekt men mer arbete låta oss påverkas. Enklare att köpa en serie produkter eller varför inte ett helt livskoncept från Smart än att sakta värdera om fundamentet du står på håller för en noggrannare granskning.
Att delta och kommentera istället för att köpa och konsumera borde införas som en del av socialstyrelsens och försäkringskassans kamp för ökad hälsa och minskad sjukfrånvaro. 

onsdag, november 05, 2008

En del tror...

...att de är så viktiga. Att livet utan dem inte skulle fungera. Pressade tar de nya tag med höjda axlar i tron om universum faller samman om de inte håller huvudet högt och stadigt. Deras flit och kunnighet är nyckeln till att folk får mat på bordet och räkningarna rätt betalda var månad. Stackars alla mindre bemedlade som inte har en bror duktig vid sin sida. Men bakom den stolta och barska fasaden står oftast ett litet barn som aldrig fick vad det ville, en tesked uppmärksamhet och två deciliter kärlek. 

tisdag, november 04, 2008

Kanske är jag bara en exhibitionistisk nörd...


...som vill veta vem som vågar att ansluta sig till gadgeten "Follow my blogg". Men lite kul är det att veta vem som upprepade gånger läser mig från Finland, Malmö, Mullsjö, Kristiansand, etc [sorry att jag inte nämnde DIN ort]. Jag förväntar mig nada men glädjer mig till den första som vågar visa ett ansikte på min sida.

Strular med...


...layouten. Fortfarande snorig. Ont i delar av kroppen. Håller huset varmt. Livet blir lite meningslöst när man inte får vara med. När man gett sig själv sängpermission. Livet blir rätt bräckligt när rutinerna inte fungerar. När man känner sig lite utanför sig själv.
Verkar ju helt märkligt med ja, nej, vet inte. Är livet sånt? Ständiga ställningstaganden som vi inte orkar, men ska orka. Du måste kryssa en ruta. Annars tycker jag inte om dig och du får inte läsa min text. Är det så livet fungerar ofta... Tror att jag per definition tvingar mig själv mer än villigt många gånger att ta den sortens val i vardagen. Ett val som faktiskt inte intresserar mig men likväl utmattar mig tills dess jag går under och längtar till min ensliga stubbe i skogen där samtliga lämnar mig ifred om de inte vill ta risken att gå vilse. För min stubbe är långt borta i den djupa mörka skogen.

Gonatt. Glöm för helvete inte å sätta ett kryss i rätt ruta.

måndag, november 03, 2008

Kroppen värker...

...själen med. Dessa influensaliknande symptom. Legat fjorton timmar i sängen och får snart panikartad klaus om jag inte får andas lite frisk förortsluft snart. Denna speciella vedeldsmättade Osloluft som jag stötte på så där vid infarten till byn ett par gånger i månaden på den tiden jag pendlade. Den luft som bekräftade att jag snart var framme. En luft, en doft jag aldrig eller åtminstone sällan, känt i Sverige. Bara de där kalla vintrarna då nästan alla av de få som har vedeldat tuttar på sin öppna brasa. En luft som lovar termosar med varm choklad och små pluntor med stark dryck. Röda kinder och varma munnar som röker utan tobak. Högtrycket. Det vackra i tillvaron. De tillfällen som energierna möts och musik vibrerar ur allas inre. Det efterföljande lågtrycket. Baksmälla och vila med tårad kind. Eftertanken och analysen. Sorgen över de vackra ögonblickens korta flykt. Måste andas. Om så bara fem minuter. Luft mättad av liv.

söndag, november 02, 2008

Åt likdelar...

...en dag denna vecka. Provocerande? För mig som veggis är det alltid en provokation när det finns kött i min mat. Dött liv mellan fågel och fisk är det samma. En del jag möter menar att det bara är att peta bort bitarna och äta resten. Men då frågar jag mig om det skulle vara lika ok att säga detsamma om en delikat middag full av larver... På sin spets kan man kalla det, men provokationen är densamma. 
Åt en fin middag på en av de bättre restaurangerna i Oslo för något år sedan. Tyckte det var kul att de funnit en köttliknande konsistens till förrätten. Tills jag insåg och fick medhåll om att det faktiskt var chorizo på plats. På min tallrik. Det slutade med att kyparen bad om ursäkt på sina bara knän. Han var muslim. Han förstod. Det kallar jag respekt. Vi fick middagen för fyra gratis som kompensation. Och en massa kredit resterande del av aftonen.

Efter tre...

...fridagar har jag sänkt det vardagsintensiva tempot så pass att kroppen får tid att bli sjuk. Trodde att jag bara var sliten och att fredagens utekväll varade för länge. Men efter en gårdag på soffan och en till idag så måste jag resignera. Bara att försöka hålla varmt i brasan här nere. Bädda in sig i en filt.

Funderar på senaste tidens kriser i världen. Själv är min egna lite omvänd. Jag har de senaste månaderna fått mer pengar att röra mig med än någonsin i livet. I går kom senaste beskedet från de lokala förhandlingarna. Jag fick större påslag än jag hade begärt...
Troligtvis har jag en skyddsängel som var med mig sommaren -97 när jag stod och läste dikter ur "Livet som värker" i Gamla Stan. Under två timmars kulturarbete skrapade jag ihop trettioåtta kronor, ett antal förskräckta ögonkast från några förbipasserande föräldrar samt två securitasvakters tydliga information om att jag skulle "cirkulera". Den sommaren räckte bensinen med två liters marginal hem från semestern på Gotland. Jag åt grönsaker från vänners kolonilotter och lärde mig mycket om att överleva på ingenting. Förmodligen jobbar den ängeln fortsatt i mitt distrikt och tycker det är dags att förvirra denna min stackars själ med att spä på lite extra i lönekuvertet.
Men krisen här i Norge säger att jag ska vara ledsen och rädd för min framtid. Att jag ska vara medveten om min låga status som miljöterapeut. Förstå att de två korslagda chèvre-bitarna med rivet apelsinskal och valnötter till etthundrafemtio kronor inte är för min plånbok. 

En klassresa. Med bibehållen status. Längst ner på listan i världens rikast land. Det är en kris jag tror det går an att leva med.

lördag, november 01, 2008

Feghet...

...har jag svårt för. Oavsett om det är jag eller någon annan. Jag ägnade två timmar av den tidiga natten till att dansa. På en scen. Ensam. Enstaka danser fick jag med för stunden modiga kvinnor. Som ganska snabbt drog sig tillbaka. Men blickar fick jag. Avundsjuka blickar. Uppskattande blickar. Men herregud så tråkiga människor kan vara. Att se på istället för att delta.

fredag, oktober 31, 2008

Kylan ligger...

...som tät rök utanför. Högtrycket pressar och egentligen är det bara att njuta för fulla muggar. Har ägnat dagen åt arbete på insidan. Insidan av mig själv. Surfat runt mer än i oktober sammanlagt. Planlöst och ickekontrollerat har jag missbrukat min lediga dag till att vara just ledig. Känns nästan skamligt att inte ta itu med att betala räkningar eller diska. Ska snart sätta mig på tricken in mot centrum. Nästan planlöst. Vet bara vem jag ska träffa. Inget mer. Undrar hur denna dag kan komma att sluta.

torsdag, oktober 30, 2008

Passerar torget...

...ovanför Trafikanten. Motsvarigheten till SL Center. En liten parallell är att den platta [torg] som ligger ovanpå har samma problem som kompisen i öst. Men här drar man faktiskt bokstavligt talat i sig haschångorna när man kryssar mellan säljarna. Att det finns sådana platser är i sig inte så märkligt. Men det provocerar till viss del att maktens män står trettio meter bort och tittar på. Efter att nyligen tagit fram vattenslangen och spolat bort dem från första stället. Inte så att detta är ett politiskt inlägg i bloggen  med ett tydligt ställningstagande. Har vänner som har gjort det mesta och grannar som vart på väg att döda mig. Droger är inte lättdiskuterat. Inte ens om man håller monolog med sig själv. Är det okey om det är smärtlindring i kontrollerat sammanhang på offentlig instans men annars icke...

Blir nog mest provocerad för att mitt svar uteblir. Jag lämnas åt mig själv med alla frågetecken och en lätt skamfylld ångest över att ha det jävligt bra i livet. 

onsdag, oktober 29, 2008

Vill väl inte...

...säga så mycket. Sedesvant sliten. Jobb kräver. Men en idyll i min tillvaro är när jag upptäcker saker och ting. Var på Clas och handlade presenning, rakblad och uppladdningsbara batterier. Bakom mig i kön stod en tvättäkta norrman. Två däck runt halsen. Med dubbar. Piggdäck kallar norrmännen det. Cykeln hade han bredvid sig. Cykelhjälm med en gammal fin goding till pannlampa [samma som jag köpte på det sena nittitalet]. Knäskydd. Och allmänt sporty uppsyn. Den röda lampan blinkade piggt i nacken. 

Ta med dig cykeln in genom hela Clas i Sverige... Förmodligen skulle securitasvakten stoppa dig på trappsteget. Skulle du fortsätta in i butiken så har du halva jävla poliskåren bak dig efter ett tag. Men i Norge är det lika självklart som pölsa med lompa på tur i skogen. 

För ett par år sen var jag på väg nedför en av backarna här i Oslo. Nere vid Ullevål kom en cyklist med dubbdäck och ryggsäck. Intensivt på väg uppför en tre kilometer lång uppförsbacke. På ryggen hade han sina skidor fastspända på ryggsäcken. På väg mot en dejlig tur i skogen väl framkommen där uppe. Att det var snöstorm och kallt behöver jag kanske inte nämna...

Ying och yang bevarar ju helheten så med den intensiteten hos det friluftsälskande norska folket är det inte så svårt att förstå att detta land också producerar ett antal av världens mest renomerade dödsmetalmusiker som av och till får spel och bränner kyrkor!

Kram Kekke

söndag, oktober 26, 2008

Mooocckkkaaaaa...


...brölar baristan ut i lokalen. Rycker faktiskt till varje gång av det oväntade beteendet hos denna späda lilla tjej. Havet låg kvar. Vindarna smekte det ömsom hårt ömsom mjukt natten igenom. Trädet kastade grenarna sina med dödsförakt mot huset vårt hela kvällen och halva natten. Men i gryningen fick det se sig besegrat av ett alltför stort avstånd. Trädet, vinden, havet. Alla har de lugnat sig från gårdagens fullständiga kaos. Solen slickar såren och människorna i den lilla staden går som vanligt på sitt Kafé när söndag eftermiddag anländer. Alla hälsar på varandra och minns kanske någonting från gårdagens fylla eller städandet av leksaker innan man somnade av veckans anhopade utmattning. Själv fick jag en förträfflig vila medan kaoset rev tag i allt utanför fönstret. Lugn och trygg läste jag min bok, åt min paj, njöt av mitt sällskap och avslutade med några funna millimeter av läskigt grönblå absint.

lördag, oktober 25, 2008

Havet väntar...


...på mig. Jag kommer. Lugna sig, lilla hav. Det gamla huset vid fjorden. En gång knutpunkt för människorna i trakten. Där man fyllde på för dagen. Förnödenhetsreservoaren. Hökar'n på hörnet. Dit ska vi. Har med mig en oläst, opublicerad novell. Godsaker...



fredag, oktober 24, 2008

Går mellan...


...instutitionerna. Mitt hem och mitt jobb. Dvs i dag som många andra gånger blev det färd med bil. Känner påtaglig noja angripa. Blir lätt sådan. Har vart på PFV i tre år och är inne på det fjärde. Sammantaget blir det nog motsvarande ett och ett halvt år på heltid till dags dato. Lång tid på ett och samma ställe för en rastlös en. Behöver mening och mål. Rutiner ja. Men blir de inte lustfyllda och inifrånkomna tappar de fart. Kanske bara ett annat av alla mina lyxproblem. Har ju inte ens några aktier att oroas över eller irritera mig på. Så därför, låt mig fokusera min frustration och apati på att färdas i trygghet mellan hem och jobb och aldrig lämna cirkeln.

tisdag, oktober 21, 2008

Intensiv...


...dag på jobb. Tio timmar som har varit goda. Tycker faktiskt om mitt jobb. Lite teori och lite praktik. Nu sprakar spisen och Marte viker tvätt. Vi har det nog rätt bra!

måndag, oktober 20, 2008

Spännande...

...texter att läsa fram till 2 november på Brovaktaren.

"Hur ska det gå...

...för alla små. Som inte vet hur man gör. När man tränger sig upp, på bergets högsta topp. Hur ska det gå för alla små."
Ni äldre i publiken känner den kanske igen. Jordcirkus kanske de hette just då. Texter som andas av vilja till medkänsla och humanism. Kanske naivt. Men vart fall bättre än bonus och korrumption.

Det sprakar...

...i brasan. Kallt i huset. Många ting i oordnat tillstånd. Arbete väntar i morgon. Lilla löper på rekordtid. Ungt blod har eld i baken.

fredag, oktober 17, 2008

No...


...comments!

torsdag, oktober 16, 2008

Råsaftcentrifuger...


...förknippas säkert med 70-talets hippie- och hälsokostkultur. Lite synd kan tyckas med tanke på att folk i allt större utsträckning är beredda att betala bortåt 100-130 kr litern för Brämhults färskpressade fruktsafter på ett trendigt café nuförtiden. Marte och jag betalar med handkraft vid diskbänken. Just nu njuter vi äpplen från trädgården. Många skulle rynka på näsan åt de flesta av dem. De ser inte mycket ut för världen jämfört med de vi kan köpa på Coop, och inte smakar de fantastiskt heller. Men gudars skymning vilken äppeljuice det blir. Den är som en spark i gommen. En houngslen och fruktigt syrlig smak som får mig att inse att paradiset definitivt hade äppelträd i trädgården sin. 

onsdag, oktober 15, 2008

Varför är vissa...


...dagar lite tyngre att vakna upp till? Till synes ok med halvklart väder och inte allt för kallt i huset. Ett glas hemmapressad äppeljuice från trädgården. Ett kamin som skapar värme och trevliga ljud i stuan.
Kanske är det för att jag måste lämna det. Ta mig till jobbet i stället för att uppleva det stillsamt flytande livet. Se Lillas skuttande lek i trädgården. Sätta mig ner och fixa iTunes som vart i en mess sedan jag bytte dator för två år sedan. Fixa vattenkranen som läcker för att jag har tid och lust och inte bara måste.
Men jag lever nog bara i en utopi.

tisdag, oktober 14, 2008

Ibland...

...är jag så ruskigt trött. Men efter elva timmar på jobb och en portion med pasta och ostsås så är det kanske en rättighet man har som svensk i det rika landet Norge. Såg någon rubrik om att den största banken här i landet var på väg i putten. Själv funderar jag mest på om jag ska orka se slutet på filmen från igår, "101 Reykjavik". Den var bra även om hela Island håller på att gå över styr. Vissa ting står sig även när ekonomierna faller.

måndag, oktober 13, 2008

Gladpunk...


...och JanisJoplin-soul med tre fioler som bas i musiken. Erotiken flödade i energierna som dansade likt älvor i scendallret på musikflekken i Sandvika.

Lite besviken...


...blev jag när jag insåg att de redan begynnt att riva Holmenkollen. Knäppte några kort, gick in och kollade modellerna och bilderna på historien bakom dagens backe. Märklig sport. Förstod jag det rätt var de första tävlingarna anno 1892 delade i en tävlingsbit som bestod i vanligt åkande på längden och dag två hade man uppvisning i hopp. Det längsta på en sisådär 20 meter. Vilket nog inte var så konstigt med tanke på att hoppbacken var uppbyggd av granris och packad snö. Undra vilka som sponsrade... Under Olympiska spelen i februari 1952 var det över hundratusen människor på plats och tittade och idag var det fortsatt en liten men ihärdig vallfärd av turister som skulle se backen. Trots frånvaro på snö och hoppare. 

söndag, oktober 12, 2008

Fittstim,...


...pittstim och Ford. Läs gärna vad Micke Berg syns om saker och ting. För mig är han en vitamininjektion. Själv kom jag hem från jobb, somnade, efter att äntligen efter tre dagars letande hittat min mobiltelefon på golvet bakom skrivaren. Vaknade och tog ett glas vin och funderade på varför jag blev attackerad av en indisk man som försökte knäcka min rygg i drömmen jag hade. Ont i nacken har jag också eftersom man inte ska sova länge i den soffan. På torsdag river de Holmenkollen. Orkar jag tar jag en stund där i morgon.

lördag, oktober 11, 2008

Pälsen är...

...lite tufsig idag.

fredag, oktober 10, 2008

Kidnappad...

...och förd med bil till kråkeslottet! BK fyller 53 idag och värdigt honom fixade vi ett surpriseparty med närmaste familjen. Marte fixade god mat [trots att spisen bara släckte säkringarna hela tiden]. Jag fixade hundehus som present. Nu är äntligen hemlighetsmakeriet som startade i slutet på april avtäckt. Felix snusar omkring och vet inte att han blir en av de första hundarna i Bærum med eget timmer[lafte]hus.
Nu ska jag laga kaffe till gästerna : )

torsdag, oktober 09, 2008

Marte rydder inför...

BK:s bursdag! Han vet inte att vi ska hit och förhoppningsvis läser han inte bloggen....
Men nu ska vi sova... zzzz

Skulle få ett mejl...

...skrev de på blogger när de stoppade sidan min.  Men icke något mejl, bara öppnad. Tror att jag ska vara mycket tacksam och ödmjuk över att jag åter får möjligheter att yppa (o)sanningar på nätet utan censur.
Lite tjatig vet jag att jag av och till är. I bland outhärdligt masete. Men det är väldigt vackert på hösten om man kommer sig ut. Vilket jag inte har gjort, märker jag, på många år. Tror att förra året på Sjövik ändrade lite hormoner och beteenden och... Vad vet jag? Skit samma. Jag njuter av lera och stenar och branta backar och vet inte längre säkert om lägenheten i Oslo är så lockande.
Jag är ju så lyckligt lottad att jag var morgon på kalla fötter tassar ner för trappan och kikar på denna utsikten. Bli avundsjuk! Att det sen är ca 4-8 grader varmare på toaletten än ute gör upplevelsen komplett. Låtsas man att man tältar på K2 så blir det ganska ljumt i alla fall.

tisdag, oktober 07, 2008

GUB...


...som betyder Gamla Uppsala Buss har kommit till byn. Hittade bussen på en liten sidogata strax ovanför Tåsen. Dessa russ som söker världen över efter billiga bussar som reformeras och blir gigantiska rullande diskotek till alla och envars stora skräck : ) Ska inte säga att det var nostalgiskt, men lite märkligt att vara hemma och få gamla hemmet rakt i trynet på väg till jobb. En liten påminnelse om att livet består av märkliga samband och länkarna är kortare och märkligare än Twin Peaks någonsin skulle kunna föreställt sig.

måndag, oktober 06, 2008

10 grader...

...var lägsta temperatur i stua i natt. Ute la sig frosten vackert på mark och löv. Dock hävdar vår generationslönn att det fortfarande ska vara löv i luften. Fjorden syns allt tydligare från soffan dag för dag. Snart har vi panorama på nedre etagen också.

Sentimentalitetsdrabbas av årets ålder. Att det snart ska bort och ersättas av ett nytt. 2008 blir något passerat och avklarat. Något man inte längre ska umgås med. Är jag mitt i de mest fantastiska ögonblicken av mitt liv eller blir det bara bättre och bättre... På toppen av ett litet berg med Oslo till vänster, fjorden mitt på näsan och vägen mot Sørlandet till höger. Förstår jag inte hur bra jag har det när jag vaknar vid 5-tiden och den kylslagna svagt elddoftande morgonluften slår emot mig?

Med största sannolikhet har jag inte högre kapacitet nu än tidigare i mitt liv. Att vara innanför mig själv och utanför. På samma gång. Ständigt påminner Fogelström mig om vikten av att stanna upp. Att lyssna till det svaga, sköra och subtila. Det enkla.

"Först långt efteråt, när det är för sent, vet man vilka år som var lyckliga."

Men dagarna rullar tickande vidare och utanför står snart ett nytt år och knackar på dörren. Min moster Elna fyller 95 år idag. Hon har upplevt väldigt många såna skiften. Gammalt försvinner och nytt kommer fram. Men de få gånger jag har pratat med henne de sista åren har det slagit mig att hon är så jäkla tacksam för det liv hon har haft. Och ofta återvänder hon till gamla tider och jag tror, nästan helt säkert, att hon också har bott i ett hus, en gång i tiden. Att hon vaknade upp och tassade över det kalla golvet för att lägga första vedkubben i brasan och sakta, sakta känna värmen komma tillbaka.

söndag, oktober 05, 2008

Nu ska vi se...

...på kvällens film. "Needful Things" med bl a Max von Sydow. Marte sover nästan, som vanligt. Jag har piggnat till efter att ha varit slakt i några timmar efter min gyttje-upplevelse på marka. Nu maser Marte och är utan kompromiss... Antingen ser vi film eller så river hon ner de hyllor vi seriöst och ordenligt satt upp under kvällen. Hon lovar att jämna dem med marken  : ) Själv syns jag det är digg att vara på nätet... Mediekåt och exhibitionistisk som jag är!

Av och till...

...försvinner fötterna under dig. För mig skedde det idag. Rent fysiskt så fanns det inget att ta fäste på i den lilla pölen bredvid Fiskelaustjern. Lätt häpen så insåg jag att jag var inbäddad i gyttja en bit upp på magen och höger fot väldigt fast en dryg meter under markytan. Aningens klaustrofobiskt om jag får säga så. Hittade en trädrot men lyckades inget vidare med att dra mig upp själv. Fick hjälp av en gammal kollega med sällskap som jag stött på lite tidigare på vandringen. Två starka händers hjälp senare var jag uppdragen med ett plopp. Ännu en gång fick nästa liv vänta på sin tur... Det händer ju alltid när man minst anar det. Det sköra lilla livet. Undrar om samma situation skulle kunna ha varit möjlig i Sverige. Mitt överkontrollerade gamla fosterland, där det mesta sorteras i olika högar med räta raka linjer. Glada i hågen över ytterligare en kväll till godo, småsprang Marte och jag hemåt. 
Nu har jag värmt mig med ett bad, en skvätt wiskey och fått i mig lite digg lasagne från gårdagen. Veden förvandlas till sprakande värme i spisen och Marte springer ut på verandan och ropar på Lilla, vår lilla fosterkatt. Hon har fått smak på utelivet efter att ha fått lugn och ro inomhus de senste två veckorna. Kul att se att hon tar sig. Att hon hittar en harmoni i vardagen.  

fredag, oktober 03, 2008

Fredag...

...är det och trött är man :)

torsdag, oktober 02, 2008

Nu är räkningarna betalda...

...för den här månaden. Man kan pusta ut. Den praktiska hetsen ligger alltid och lurar runt hörnet, men av och till kommer man sig ju ifatt :)
Haft en digg dag på jobbet. Utvecklar basen för en kommande miljöcertifiering. Kula saker! Annars ligger Lilla under filten i soffan som vanligt. Undrar hur det skulle vara att vara katt...

måndag, september 29, 2008

De usynlige...

...var en helt ok film, men kanske inte den dunder som den var omnämnd att vara. Halvor och Maria var vid vår sida och pilsen efter filmen resulterade lite senare i att svågern min tog ett steg närmare förståelsen av "logen" och "danskjävlars" betydelse för ett gott filmliv. 

söndag, september 28, 2008

Sitter här i soffan...

...med min kära. Vi dryftar om vi ska vara kulturella eller sporty. Mätta är vi i vart fall efter uppvärmda rester från gårdagens 85-årskalas i sann klanen Storrusten-anda. Nu återstår espresson din lilla och en omgång med vattenslangen på badet så är vi klara för en ny dag :)