söndag, oktober 05, 2008

Av och till...

...försvinner fötterna under dig. För mig skedde det idag. Rent fysiskt så fanns det inget att ta fäste på i den lilla pölen bredvid Fiskelaustjern. Lätt häpen så insåg jag att jag var inbäddad i gyttja en bit upp på magen och höger fot väldigt fast en dryg meter under markytan. Aningens klaustrofobiskt om jag får säga så. Hittade en trädrot men lyckades inget vidare med att dra mig upp själv. Fick hjälp av en gammal kollega med sällskap som jag stött på lite tidigare på vandringen. Två starka händers hjälp senare var jag uppdragen med ett plopp. Ännu en gång fick nästa liv vänta på sin tur... Det händer ju alltid när man minst anar det. Det sköra lilla livet. Undrar om samma situation skulle kunna ha varit möjlig i Sverige. Mitt överkontrollerade gamla fosterland, där det mesta sorteras i olika högar med räta raka linjer. Glada i hågen över ytterligare en kväll till godo, småsprang Marte och jag hemåt. 
Nu har jag värmt mig med ett bad, en skvätt wiskey och fått i mig lite digg lasagne från gårdagen. Veden förvandlas till sprakande värme i spisen och Marte springer ut på verandan och ropar på Lilla, vår lilla fosterkatt. Hon har fått smak på utelivet efter att ha fått lugn och ro inomhus de senste två veckorna. Kul att se att hon tar sig. Att hon hittar en harmoni i vardagen.  

1 kommentar:

Bjerik sa...

Tror bara att du inte fått leka tillräckligt mycket i gyttjepölar
när du var liten.
Trots allt är jag väldigt glad att
du kom upp, behöver dig att prata med/ Björn