söndag, oktober 26, 2008

Mooocckkkaaaaa...


...brölar baristan ut i lokalen. Rycker faktiskt till varje gång av det oväntade beteendet hos denna späda lilla tjej. Havet låg kvar. Vindarna smekte det ömsom hårt ömsom mjukt natten igenom. Trädet kastade grenarna sina med dödsförakt mot huset vårt hela kvällen och halva natten. Men i gryningen fick det se sig besegrat av ett alltför stort avstånd. Trädet, vinden, havet. Alla har de lugnat sig från gårdagens fullständiga kaos. Solen slickar såren och människorna i den lilla staden går som vanligt på sitt Kafé när söndag eftermiddag anländer. Alla hälsar på varandra och minns kanske någonting från gårdagens fylla eller städandet av leksaker innan man somnade av veckans anhopade utmattning. Själv fick jag en förträfflig vila medan kaoset rev tag i allt utanför fönstret. Lugn och trygg läste jag min bok, åt min paj, njöt av mitt sällskap och avslutade med några funna millimeter av läskigt grönblå absint.

Inga kommentarer: