måndag, november 03, 2008

Kroppen värker...

...själen med. Dessa influensaliknande symptom. Legat fjorton timmar i sängen och får snart panikartad klaus om jag inte får andas lite frisk förortsluft snart. Denna speciella vedeldsmättade Osloluft som jag stötte på så där vid infarten till byn ett par gånger i månaden på den tiden jag pendlade. Den luft som bekräftade att jag snart var framme. En luft, en doft jag aldrig eller åtminstone sällan, känt i Sverige. Bara de där kalla vintrarna då nästan alla av de få som har vedeldat tuttar på sin öppna brasa. En luft som lovar termosar med varm choklad och små pluntor med stark dryck. Röda kinder och varma munnar som röker utan tobak. Högtrycket. Det vackra i tillvaron. De tillfällen som energierna möts och musik vibrerar ur allas inre. Det efterföljande lågtrycket. Baksmälla och vila med tårad kind. Eftertanken och analysen. Sorgen över de vackra ögonblickens korta flykt. Måste andas. Om så bara fem minuter. Luft mättad av liv.

Inga kommentarer: