torsdag, november 13, 2008

Upptagen...

...med annat än att sova [läs gå i ide] de sista dagarna. Fått besök. Trevligt sådant. Ungdomen flyr Sverige och ser att vi lite längre västerut har det bättre med jobb och pengar. ÄN så länge... Får säkert äta upp en gammal hatt om några år för att jag sa detta. Men det är kul att fixa och trixa och bjuda på det man har och kanske kan man bidra med något till sina gamla landsmän[innor].
I morgon är det återigen fredag och det enda som är bra med att tiden går så förbannat snabbt är möjligtvis att lönen kommer oftare. Men livet snurrar och jag känner mig som en "Brel-karusell" med svårt att få fotfäste i dagarnas forsande flod. På lördag sägs det att Madrugada står på scen för sista gången. De slutar. Upphör. En epok i norskt musikliv går då in i arkivet. Känns märkligt att ha upptäckt dem precis innan sista spelningen. M har ju tjatat i sju år utan att få någon uppmärksamhet. Vi har biljetter och ska vara där. En viss helighet sprider sig [profan helighet, om det nu finns...]. Jag återkommer kanske med rapport. När Kaizer's spelade på Sentrum Scene för några veckor sedan var det svårt att recensera. Det var bara jävligt bra. Publiken sjöng bandet av scen efter två extranummer och vi missade nästan sista trikken hem. Det är så det ska vara. Patos. En stark känsla av liv som genomforsar kroppen. Ett naturligt knark som Gud klappar i händerna åt.

Inga kommentarer: