lördag, december 27, 2008

Saltkopp...

...väntar på oss. Solen gnistrar strax ovanför horisonten. Med förnyad kraft börjar ljuset återuppta striden för att sprida energi på denna sidan jordklotet. Espresson sitter len men kraftfull. En portion färskpressad juice. Livets goda sidor.

fredag, december 26, 2008

Andra juledag...

...firades som vanligt med julesällskap på Ovenbakken. Bara Sheila, Felix och Lilla fick stanna hemma... En massa porträttförsök från min sida. Kul när det finns så många objekt samtidigt. Åsså var det dans kring granen. Man dansar runt granen i juletider. Åtminstone i klanen Storrusten. Vi var sjutton kring granen och yngst började önska sång. Med avslutande "enerisbusk..." och sjutton sånger och psalmer senare. Med höjdpunkter som full styrka i "O helga natt" och bestemor Eva i bästa trancedance-stil i cirkelns mitt under "Små grodorna". Med den gamla trotjänarleken där man ska gissa varandras namn. Vackra, stolta tal av värdparet. En vacker kväll.

torsdag, december 25, 2008

Dagen efter...

...den vilda stormen. Allt var lite stilla. Gick promenad med min son. Fotograferade. Samma motiv med fem olika kameror. Ett högst primitivt och vardagsnära kameratest som aldrig kommer att bli offentliggjort i sin helhet. Men faktum är att D70 med färre pixlar förlorade skärpekampen mot 1030 i fullt dagsljus.
Sonen fick en kamera i går. Han brukar få mina gamla, så på ett sätt blir det lite pinsamt att fortsätta så. Men kanske blir det min gamla 1030 som han tar. Kanske lägger han till och tar en D90 om något år. Eller så blir det en ny gitarr till våren. Man ska ha det man behöver för att kunna uttrycka sig. Ett hantverk bygger på erfarenhet, goda verktyg, ett gott öga och tålamod.
Hittade mot kvällen ett julesällskap. Det ska man gå på i Norge. Julesällskap. Smaka på det ordet. Låter lite som besutten överklass. Lite som stickade tröjor och te i en stuga. Lite som frälsningsarmen och soppkök. Troligtvis kan det också vara lika olika i verkligheten. Liksom vi människor. Insåg i dag att jag njuter av att bo i de besuttnas del av Stor-Oslo. Självaste gräddhyllan. Åtminstone en av dem. Kanske inte den finaste. Men väl god grädde...
För övrigt var det 13.3 grader varmt i stuan när jag gick till sängs tidigt i morse. Lite varmare på sovrummet och betydligt kallare på badet. Men likväl klass rent geografiskt. Spännande. Lite rollbyte i mitt liv. Glömde halvårs-dagen i Kråkeslottet. den var i förrgår. Stannar gärna ett tag till!

onsdag, december 24, 2008

Julafton nr43

Nu har femtiotvå minuter gått och jag har inte fått en endaste present. Skam på er alla. Endast jag är vaken. Tomten verkar ha somnat han också. Liksom alla andra i huset. Julmaten är till hälften klar, resten käkar vi rått... :)

PS. Katten kom just in och hade en yvig krans av julgröt kring morrhåren. DS.

GOD JUL!

tisdag, december 23, 2008

Max Manus...

...var kvällens begivenhet. Det var en slags högtid att se filmen med "potetspionen fra Lillehammer", Martes morfar. Vi har hört historierna. Varit på museet på fästningen. Och kanske kommer vi aldrig att förstå hur det känns av vara villig att offra sitt liv för den nation, det land, den mark, den tillhörighet man är född in i. Erling opererade, till skillnad från Max Manus, i Lillehammer. Han var inte ledare, men väl en trogen patriot. I vårvintern 1945 blev han förrådd och tvingades fly hals över huvud. Ensam med lots, då han var en för stor säkerhetsfara, mot den svenska gränsen. Väl i Sverige kom hans sig ganska snabbt vidare till England, där han blev till krigsslutet. Att vara strax över tjugo och aktiv motståndsman med livet som insats präglar en. Kan med glimten i ögat kallas karaktärsdanande. Men det var allvar. Hellre död än torterad. Mina tankarna kommer att vara där några dagar. Vill gärna tillbringa mer tid med dem. Förstå dem. Försöka. Se livet ur en annan synvinkel än mitt egna relativt välfärdsmässiga och trånga.

Perspektiv.

måndag, december 22, 2008

Micke Berg...

...önskas all frid i natten. Men jag funderar över hur stor makt tingesten jag har i handen ger min bild. Jag har en banankartong med museala kameror som jag inte vet hur jag ska hantera. Min son brukar överta den sista av inköpen när jag tar en ny i min hand. Är det rätt? Att bara fortsätta vidare... Saknar mina gamla sextiotalare som jag köpte för femtio kronor styck. Eller Leican som gick för att få pengar till hyra samman med Hilleberg-tältet. Och vad med mina Nikon-kameror som gladde mig för femton år sedan. F2:an som jag fixade med hammare och mejsel när den föll i backen på Åkeshovs tunnelbana... Är 1030:n så jävla dålig? Mina Clas Olson-kameror som jag köpte för etthundra kronor styck... Köpte fem och la dem ut på strategiska ställen. Fixade tio på en workshop där människor med seende utan erfarenhet och gjorde en häftig utställning över natten. Var finns viljan att se att bilderna kommer av fotografen och inte kameran? Är inte enig i mitt resonemang men ställer frågorna. Kanske bullshit för er som ÄR fotografer, men inte för mig som famlar och vill ha bilden. Mötte en Nikon-typ på FotoVideo i Oslo idag. Självsäker kille som visste allt om hur en kamera skulle vara. Sååå säker är inte jag- vill ofta återvända till pin-hole som den enda säkra varianten för att skapa en bra bild. Olympusen är min kamera just nu- 1030... Dålig bild men är med mig över allt. Var ligger skillnaden mot pin-hole. Är det "analogiteten" vi vill åt? Frågar! Har inte svaren...

söndag, december 21, 2008

Blå jeans...

...är ett vanligt plagg att bära. Idag var H och jag på stan för att friska upp garderoben. Fann ett par anständiga på Carlings. Lite ryggsäckar hann vi också med åsså en tur på Oslo city, det stooora varuhuset/gallerian. Inte så mycket folk som man kunde trott i ett, för julhandeln och kapitalismens skull, tillfälligt söndagsöppet i det annars så söndagsstängda Norge. Glögg med H & M och sen ett intensivt googlande på ryggsäckar, små datorer och kameror. Länge leve pengaflödet!

lördag, december 20, 2008

Mother India...

...är ett litet välsmakande ställe på Bislet. God renommé på nätets matsälleforum. Vi firade sexton år av glädje över ett människoliv. Min son kom med tåget och intet ont anande tog vi en längre promenad upp längs trikkespåret. Inne på restaurangen väntade halva storfamiljen. Tror att jag tycker om sånt. Samlas. Äta. Prata. Halvor och Maria från Köpenhamn. Malene från Stavanger. Hampus från Uppsala. Åsså den stationära Bekkestuafalangen. På onsdag är det dags igen. Julafton. Denna kväll som jag har en hatkärlek till. Har vägrat ta emot presenter. Jobbat för att slippa fira. Inte haft någon att fira med. Suttit på krogen. Somnat i ett gammalt pannrum. Varit välkammad och spelat klarinett. Dansat runt granen. Haft tomteskägg. Gråtit när tomten kom. Allt kan en julafton innehålla. På onsdag kväll, sent, kan ni få ett referat från årets afton.

fredag, december 19, 2008

Frisk...

...som en nötkärna, var slutsatsen från doktor S. Alla värden bra. Sluta med tobak och alkohol samt börja träna, så lever du i tusen år. Sa han inte, men kan tro att han tänkte det. Hur som haver så kom det in en kvinna på väntrummet med slangar i näsan kopplade från en liten ryggsäck. Hon andades tungt. Det var ett vandrande lik jag såg. Skrämmande propaganda för att skippa cigaretterna. Mer skakad av en medpatient än av läkaren gick jag hem.
Efter att ha hämtat tidningen i postlådan hoppade jag nästan till av förvåning/-skräckelse. Två ögon, intensiva, stirrade på mig. Attack är bästa försvar eller springa... Den långa ludna svansen bestämde sig för att ta närmaste gran rakt upp till försvarlig höjd. Stod en stund och tittade på min nyfunna vän. Beslutade mig för att han accepterat mig som närmaste granne. Gick in och fortsatte på den avbrutna frukosten. Ringde H som fyller år idag. Efter ett tag ringde han tillbaka. Saknar grabbhalvan och ser fram mot att få ha honom i huset en vecka. Säkert blir vi starkt oeniga om ett eller annat. Allt i enlighet med rollerna som far och son. Men det är ju bara en del av livets vackra spel där man i relationerna med nära och kära alltid har möjligheten att växa som människa.

torsdag, december 18, 2008

Jullov...

...har en spännande atmosfär över sig. Jag har det nu. Jullov. Tio lediga dagar och det känns som en evighet. Ett liv. Det kunde vart hundra. Men jag är glad för tio. I morgon ska Mondeon lämnas på skroten. Skyltarna ska lämnas på vägverket. Tvätten ska tvättas. Veden ska hämtas. Julmaten ska handlas. Julklapparna ska köpas. Kontoret och gästrummet ska iordningställas. Men vad ska jag göra de andra nio dagarna...

Dagens tips: Radio Tango

onsdag, december 17, 2008

Arg...

...kan man bli när människor är dumma. Förstår lite. Förstör. Kort sagt; använder bristen på intellekt till att rasera det som andra under lång tid byggt upp. Till något bra.

Arg. Förbannad. 

Utmattad.

tisdag, december 16, 2008

Flygbussen...

...hem. Ibland har man tur i oturen. Bussen kom inte. Flygbussen kom istället. Snällt frågade jag om jag fick lifta...

måndag, december 15, 2008

En dag till...

...i det som kallas vardagsliv. Vakna. Frukost. Läsa bloggar. Dricka kaffe. Ta ett bad. Städa undan det värsta. Läsa lite till. Springa till bussen. Jobba. Springa till bussen. Prata mobil på vägen hem. Bära lite ved. Prata. Kolla mejl. Blogga. Sova.

söndag, december 14, 2008

Emil Jensen...

...var M:s granne under en tid på Gotland. Att lära känna en kreativ människa under en period när han livnär sig på luft, vatten, kärlek och disciplin.

Är starkt.

Länge leve eMil!

Stressa inte...

...så mycket!

Fick en Emil-input. Så jag kan inte låta bli.

lördag, december 13, 2008

Emil Jensen...

...var fokus på Tinas blogg idag. Mitt fokus följer.
Se honom.
Googla.
Blogga.
Prata om honom.
Han förtjänar det!

fredag, december 12, 2008

Lättsamhet...

...kamrater! Lättsamhet framför allt!

Blev idag slagen till marken. Insåg att alla mina ansträngningar att leva rätt och riktigt bara kan läggas i lämpligt hål i marken. Täckas med lite löv och därefter lämnas åt komposterande verksamhet. 
För ganska exakt tre veckor sedan tappade Marte plånboken, troligen vid en parkeringsautomat i Skarpnäck. Anmälde förlusten hos polisen i Söderort. Idag låg den i posten. I ett vadderat kuvert. Poststämplad i Hägersten. Allt var kvar! Marte menar att hon alltid fått tillbaka plånböcker när hon tappat bort dem. Och det händer...
Så jag går ut till min blivande kompost. Nedlägger ambitionerna om kontroll av verksamheten. Låter mig själv flyta på livets flod.

torsdag, december 11, 2008

Lägger...

...mig i sängen!

onsdag, december 10, 2008

"36 Quai des Orfèvres"...

...var mer än bara enkelt underhållande. Filmen glänser med Daniel Auteuil och Gérard Depardieu som de två snutarna som inte tycker om varandras närvaro. Hård miljö. Paris. Urbant liv. Människor dör som i ett avsnitt ur Sopranos. Mitt i allt har de kanske en mänsklighet. Den onde och den gode. Snuten.

"Shining"...

...-hålet i sovrumsdörren drar kallt. En gång låste någon sig in eller ut och kvar blev ett hål. Ser förskräckligt ut, men är väldigt praktiskt. Ni vet själva den där luften som bildas av sovande vuxna människor när ventilation saknas. Helt enkelt instängd luft. Detta löser sig praktiskt med ett stort hål där en gång handtag och lås suttit. Man ska vara konstruktiv i sitt tänkande.
Is på insidan av fönstret. Så var det förr när folk bara hade enkelglas. Pittoreska skärvor av is. Nästan levande varelser på insidan av fönstret. Är dock tacksam för stigande temperaturkurva enligt meteorologerna. Minus fem är en bra temperatur att stanna på...
Ska besöka läkaren i morgon. Mitt vänstra öga har varit ledset sen i augusti och nu får min läkarfobi flytta sig lite åt sidan. Ska checka allmänvärden också. Är sliten. Månne mörker, brist på B12, järn eller rätt och slätt cancer. Varför inte låta hypokondrin blomma. Minns ett barndoms besök hos en doktor med stort metallöga, skarpa lampor och klirrande instrument. Ont i öron och hals och fullproppad med penicillin. Dåtidens lördagsgodis för sådana som mig. Bruna flaskor på rostfria vagnar och kvinnor med stärkta hättor och förkläden. Kan ju nästan tro att det var en vacker engelsk kostymfilm med Emma Thomson. Men det var bara jag och varulven till doktor som tog sina instrument och slet och drog och brände. Och bredvid mig så brann den lilla lågan som han desinfekterade instrumenten med. Minns inte allt. Förstod inte allt. Men fobi för vita rockar har jag fått. Goda avsikter, säkert. Men läskiga som faan, männen med klingande instrument, när de kommer nära.

Rinnande näsa...

...och varm choklad. Kunde vara rubrik i en skrift om det norska folkhemmet. Ute närmar sig temperaturen tvåsiffrig kyla. Huga. Såg en isländsk film i går. Jar City. Karg känsla. Kanske skulle man uppsöka platsen. Vidder. Luft. Land. Vatten.
Men kokt fårskalle kan man gärna slippa. 

tisdag, december 09, 2008

måndag, december 08, 2008

Ulf Lundell...

...har på nytt fått audiens i mitt musiklyssnande. Fantastiska pärlor. Stundtals genialt. Eller är det bara för att jag har en del av det i blodet. Min första och kanske egentligen enda ikon genom livet. Jag tillbad honom kraftigt under en period på kanske tio år. Hösten 1992 tog William Klein över värdskapet för mitt ikoneri. Kommer aldrig ihåg vad han heter. Har aldrig gjort det. Tvingas ständigt lägga pannan i djupa veck och googla i tio minuter innan han dyker upp. Men mötet med hans bilder förändrade allt. Jag tejpade kameran och sov med den om nätterna. Göran och framför allt Håkan på GFU gjorde sitt. Inte minst Håkan. Skärpt analys och stillsamt provocerande uppgifter att utföras. Annars gnäll... Vet inte om det gav några pengar. Men det gav mig en identitet och ett liv.
Just nu kuvar jag konstnären och hantverket. Idealen går på sparlåga och jag får vara glad för att se veden brinna i spisen. Men det är alltid tid för "reset". Lundell har tryckt på knappen och jag börjar om på nytt. 

söndag, december 07, 2008

Konsumtionshysterin...

...pratas det om på en del av bloggarna jag läser. Det finns alltid en spricka mellan teori och praktik och den kan vara lätt att falla i. Själv försöker jag leva ett liv utan bil, vilket borde vara en enkel självklarhet eftersom jag ändå bor i Norges största stad. Men det är inte okomplicerat att ta sig hem från jobbet när man slutar halv elva några kvällar i veckan och egentligen bara har missat bussen om man inte lyckas smita lite tidigare. Går man från jobbet när man ska tar resan hem plötsligt längre tid. Med bilen är jag hemma kvart i elva. Tar jag kollektivtrafiken enligt konstens regler är jag hemma halv tolv. Om bussen är försenad och jag missar bytet i Smedstad, får jag egentligen inte ta taxi på Kollektivtrafikens bekostnad eftersom tiden för bytet understiger fem minuter. Trots att det är den resan inklusive byte som Kollektivtrafiken själv rekommenderar. Nåväl. Bussarna är av och till sena. Så är det. Har själv kört så många turer som vart försenade. Som trafikledare ställt in turer p g a brist på fungerande fordon och andra ting. Missar jag bytet på min buss är jag inte hemma förrän midnatt. Sån cirka fem kvarter senare än med bilen. Jag klagar inte, men konstaterar att jag förstår dem som väljer att slösa på miljön.
Den största poängen ligger väl i insikten. Det är lite som att vara förälskad och kär. Vilja leva samman med någon. Du måste stå ut med en del saker om det ska fungera. Annars går det inte så bra. Vill vi ha en miljö som vi med stolthet kan lämna över till barnbarnen så får vi helt enkelt se till att skärpa oss i vardagen. Få relationen till vår jord att fungera. Ett steg i taget!

¡Basta ya!

Med trasiga ögon...

...och raspig hals tar jag mig sakta tillbaka till verkligheten. Styrka bygger man genom ansträngning och vila. Inte enbart det ena. Vilar nu. Reflektion. Snart frisk.

lördag, december 06, 2008

"Jag tycker om...

...små kaffekoppar. Då kan jag ta påtår flera gånger." [Johan, anno 1992]

Tomhet...

...i min skalle. Alldeles utblåst. Ont i magen också. Trista saker... Lyssnar på radio. Trevligt. Lite rastlös. Mycket trött. Funderar på jul. Klappar. Cermonier. Vad man borde. Vad jag vill. Har velat lite med julen i ganska många år. Vill nog mer i år men saknar tiden. Känns det som. Det är en heltidssysselsättning att vara människa. Att ta rätt beslut vid rätt tillfälle. Eller så driva med vinden. "La humlen susa." 

fredag, december 05, 2008

Tvätta...

...på distans. Ett nytt begrepp för oss rikemansasketer. Att ha möjligheter men vända på det och handla tvärtemot. Lätt när man kan smita men svårt när man är fast. Ungefär som att åka på tur med resande folkhögskola och ha med sig papperslappen med telefonnumret till SOS. Vi tar i alla fall tvätten med oss i Ikea-kassarna och flyr till generationerna ovanför oss. De har alla tvättmaskin som fungerar och får besök samtidigt. Åsså får Felix en promenad. En temporär återgång till delande av resurser i samhället. 

torsdag, december 04, 2008

Onkel Blå...

...fick besök av mig denna torsdagskväll. Tog en pils efter jobbet. En dubbelvakt kräver sin tribut och även om allt gick väldigt bra så var det skönt att bara sitta ner. Titta. Ta några bilder. Reflektera. Sen gå hem.

Vaknade tidigt...

...mot all förmodan. Kanske har jag blivit som B. Ligger och tänker på allt som ska göras när jag vaknat på riktigt. Men trots allt en skysst känsla. Att vakna. Ligga och känna att sängen är varm. Kallt om nästippen. Varm kropp att hålla om. Stillheten. Tassade ner för isande trappsteg. Satte på vatten till ett varmt bad. Gick och la mig igen. Tänkte. Rofylld. 

onsdag, december 03, 2008

Frusen...

...och lite trött på vardagen. Det får man vara så här års. Nu är tvättmaskinen ute i alla fall. Ett steg mot avklarade praktiska ting. Nästa blir bilen, veden, kontoret, tvätten, jul...
Ska sova på saken.

tisdag, december 02, 2008

Ett ljus i mörkret...

...på min väg hem från busshållplatsen. En avlägsen granne som tokpyntat trädgården med ljusgirlanger, harar och tomtar. Färgrikt och lite uppmuntrande. Förvisso ett energislöseri. Men knappast lika stort som det är på de flesta arbetsplatser. Och här fick jag ju ändå något positivt tillbaka. 

Gonatt!

måndag, december 01, 2008

December...

...månad börjar där november slutade. Sån cirka nollgradigt och lite snö som smälter när man tittar på den... Tvättmaskinen har börjat lukta och jag tömde den när jag kom hem efter jobb. På onsdag kväll hoppas jag få hjälp med att baxa ut den. Annars löper allt sin vanliga gång. Sova turbo och sen jobb.