fredag, januari 23, 2009

Björn Borg...



...dyker ju upp i lite olika settings. Oftast är det väl som höftskynke till den yngre generationen. Till mig som håller mig till intimissimi kom han första gången som en hjälte när han vann sina segrar på Wimbledons gräs och i dubbel med Ove Bengtsson i Davis Cup. För en halvtimme sen skulle jag få möta honom på nytt. In real life. - Du ska filma med Borg i stället. Fråga honom: "Var ligger stationen?" - sa man till mig när jag klev in i studion. Minns inte hur jag kom dit, men förstod att någon castingfirma ringt in mig. Äntligen ett genombrott. Men jag kände mig relativt avslappnad. Mest bekymrad över att jag var förkyld och om det skulle märkas under inspelningen. Och vad skulle det vara reklam för? Jag hade ju fel kallingar på mig och dessutom Diesel nertill och Wesc upptill. Jävla klädsnobb...
Men funderingar får alltid ett slut. Mina tog slut när jag vaknade strax före Kil med saliven rinnande och ett fett ärr på vänster kind. Med en drakes andedräkt och en av de få i vagnen med ledigt säte vid sidan av mig hade jag i alla fall lyckats med att inte bli kastad av tåget. Hade ju till och med nästan fått träffa min barndoms hjälte. Nu har jag piggnat till. Fått sätet vid min sida uppfyllt. Lyssnat på en dialog mellan en hantverkarklädd iPhoneguru och hans kompis, som strax ovanför det stora på magen dinglande pentagrammet i silver, uttryckte sin beundran för att plastbiten med innehåll lyckades hålla ordning på var den befann sig med hjälp av gps. Livet skenar på.

1 kommentar:

Tina sa...

Härlig läsning! Medryckande! Jag dregglade med dig på tåget. "Drakes andedräkt". Oslagbart!
Kram