måndag, januari 26, 2009

Georg Orwell...



...skrev en bok.

Märkligt, mäktigt men säkert inte ovanligt. Att upptäcka kulturer. Skillnader. Att ödmjuka sig eller skjuta fram bröst och haka. Välkomstcermoni på japanska. Två, tre, flera kameror upp. Ingen reagerar på att jag följer efter med min lilla mobilkamera. Sitter på min fönsterplats. Delar men är inte delaktig.

Floden av människor. Tvådelt. Håll till vänster. Bryter av med att lägga mig längst till höger i tunneln under Vasagatan. Spänner självklar blick i dem jag möter. Samma man i kassan. Konsum. Storkiosken i city. En liten Brämhult och en sallad. En opersonlig småstadslik storstad. Hipp, konform, väldresserad.

Vandrar Götgatan upp. Finner små oaser. Men inte det personliga. En idé. Men människan saknas. Det organiska är välpaketerat. Själen stympad och lagd i plastpåsar. Allt för att jag inte ska synas. Jag blir farlig. Du blir märklig. Alla blir rädda. Men vi köper samma kläder på Weekdays. Och närmar oss varandra.

Att berätta det oundvikliga. Dela spänningen om en framtid. Med fullt främmande människor. I anonyma rum kan ting vara enklare. Allmänhetens terapi. Möten med kända ansikten pressar. Kanske fram det bästa, eller bara en ångest. Det lämpliga är det bästa. Inte alltid. Men enklast. Olika kulturer. Leker skilda lekar.

4 kommentarer:

Tina sa...

This is what I call Spoken Word!

Tina sa...

This is what I call Spoken Word!

Tina sa...

This is what I call Spoken Word!

Tina sa...

Oops! Fick visst hicka!