torsdag, mars 26, 2009

Dörren...

...gick i baklås. På verandan. Så nu kära tjuvar och mördare. Halka inte på isen. Huset är öppet. Men snubbla inte på rullstolarna och lastpallarna som står runt knuten. Akta cykelkedjorna så ni inte smutsar ner er. Ta BMW:n i vardagsrummet. Men lämna senaste numret av Klasskampen kvar. Har inte läst det än...

onsdag, mars 25, 2009

Teddys...

...fick ett besök.

fredag, mars 20, 2009

Thåström...

...var spastisk! Levande och glad. Min kärleksförklaring. En ikon på scen. Aldrig varit bättre. Trettiotvå år efter festen i Rågsved.

Ebba. Imperiet. PLP. Thåström. Sällskapet.

En man i mitt liv. Näbben av fingrar kring hans mun. Skuttande och streck i kroppen av återhållsamhet. Musikaliskt utlöp. Som ett micropysande däck. Axlar som möts på scenen och full integritet. En stjärna som inte vill förpackas. En natt med mannen. Mitt liv som kvinna. En omöjlighet jag önskar. Starka scenframträdanden man minns. Sveriges Joe Cocker. Minns konserten länge. Länge.

/Kekke

tisdag, mars 17, 2009

Nisselina...

...är uppdaterad med en massa "ORD". Glädjer mig till lillgrisen!!!

Finner...


..vackra gamla bebiskläder från M och hennes syskon. En del sjuttiotal och en del hemstickat. Saknar en vintage för barn och småkräk.

söndag, mars 15, 2009

Det brinner i mitt blod...

...och jag får det inte ut. Kanske en fras Thåström kunde brukt om han inte är den han är och gör det han gör. Väntar med spänning på konserten på torsdag. Oslo. Spännande att se honom utanför gränsen. Publiken. Scenen. Själv lider jag av kompression. Kreativitet som bara pyser som ett däck med microhål. Vill ha det stora utflödet. Explosionerna. Men det ingår inte i vardagen. Eget val. Klagar ändå. Njuter en youtube jag fick från Portugal. R mejlar sådana ibland. Delar en liknande med er. Här vill jag vara. [När han älskar med gitarren en bit in i låten.] Inte på scenen. Men i uttrycket.



Ha de!

fredag, mars 13, 2009

Hijazz...


...blev träffpunkten för B och mig. Prat. Det blir så med människor som känner varandra rätt så väl. B tog bilen hem så jag fick unna mig några pils. Strax före tio hemma i Vattholma. Familjeliv. Längtar efter en sådan social miljö i Oslo. Blir mycket internliv med få besökare. Önskar ett större socialt nätverk. Men hur får man det med bara arbete kvällstid. Eget val. Pengarna styr. Förändringar kommer med barnet. Tror i alla fall jag.

Märkligt...

...med tiden som rycker och drar. Egentligen far i sakta sjok. Men vi som uppfattar den glömmer att lyssna. På ögonblicken. De nära stunderna. Registratorerna glömmer bort sig. Och sen när de åter vaknar ur tuppluren så har tiden flytt. Parkeringen var ingen parkering. Bara ett mycket stillsamt flöde. Svårt att uppfatta för det mänskliga ögat. --- Medan besöken gott kunde komma med en kommentar. --- "Å så stor du har blivit." Så tröttsamt. Så sant.

Befinner mig i en spricka. En skreva mellan två berg. Lite kallt. Ovisst vad som väntar sig när jag kliver upp härifrån. Ett barn på väg att avslutas. Om man nu någonsin kan avsluta ett barn. Snarare fasbyte. Men ni förstår vad jag menar med att avsluta. Han behöver mig inte längre som förr. En hand att hålla när man går på stan och allt virvlar förbi. Godnattsagan som gärna fick vara längre än längst. Slå följe till bussen de första dagarna på ny mark.

Livets sanna struktur. Att se det lite från ovan. Nytt liv på väg in. Kräver tid. Närvaro. Men kompetent som det är i sin linda så korrigerar det mina misstag. Tillkortakommanden. Har egen vilja. Skrikande vilja. Nätter utan sömn eller inte. Läser om att våga bli beroende av sina barn. Enda möjligheten till närhet är att låta sig bli beroende. Ömsesidigheten i att vara beroende av varandra. Det lilla kompetenta och det stora kompetenta. På sina olika sätt. Att lära av livet självt.

onsdag, mars 11, 2009

Accepterar...

...ett nederlag. Blir inga bilder på lördag. Väljer fall före att brinna i två ändar. Sorterat barnkläder. Det var också kul. Nästa vecka är det också en lördag...

tisdag, mars 10, 2009

Köttfärs...

...i kropp och huvud.

Rensat bilder inför lördagens begynnande vernissage här på sidan. Om det nu blir på lördag. Tvivlar i denna stund. Inte på bilderna. Men på min kapacitet att hålla tidsplanen. Så är det i livet. Optimism går före fall. Eller så brinner man i bägge ändar. Men kul är det.

söndag, mars 08, 2009

Berlin...

...är på väg.

En bloggutställning.

M sover på soffan. Lilla ligger ovanpå och klipper med ögonen. Vill ha koll! Är man fosterkatt med erfarenhet av utelivet på Grünerlukka så är man. Dricker vin. Lite för mycket. Men mindre pengar och mindre stök än på byn. Dom får slåss om sista ölen i fred för mig. Taxibilarna får rulla. Både svarta och vita. Själv har jag valt bilder. Inte färdig ännu. Men morgondagen kommer. Med snöslask. Jag räknar med att öppna utställningen inom en vecka. Här! Knappa åtta hundra bilder ska bli rensade. Publicerade i den takt de togs. Har inte sett den varianten av utställning tidigare. Blir intressant. Bara för att ha gjort det. Sällan fått så mycket kvalitet på så få dagar. Ändå. Först långt efteråt. För att citera Fogelström. Vet man vad som var bra.

Berlin...

torsdag, mars 05, 2009

Kan bara rekommendera...


..."Människor"

Ni ser dem till höger. Lite längre ner på sidan. Dessa bloggar läser jag. Varje dag. Har en hög bloggar [ca 50] som jag uppdaterar mig på lite mer sällan. Kanske för att de uppdaterar sig mer sällan. Kanske för att de inte ger mig lika mycket energi. Eftersom jag jobbar 100% som miljöterapeut så är kraften och intresset inte alltid lika på topp. För annat än jobb och stillsamhet. Så är det. Livet har sina flöden. Kanske trivs jag inte med att lägga så mycket tid på mitt jobb alla dagar. Just nu inte alls. Sliten. Men begränsningar är också nyttiga. Karaktärsdanande. Ett favoritord jag använder när jag packar rygggsäcken med smutstvätt för att gå från mitt kalla, oisolerade hus till svärföräldrar för att tvätta en gång i veckan. Eller när jag fyller spannen med vatten för att toaletten inte spolar som den ska. Eller när huset invaderades av hästmyror i slutet av sommaren. Eller kranen som läckte i badet så att vi var tvungna att använda huvudkranen i källaren tre gånger dagligen. Eller vattentrycket som gör att jag numera aldrig duschar utan tar mig en daglig kattevask vid handfatet. Badar var tredje dag. Vatten som rinner in i vardagsrummet när det regnar eller snön smälter. Fjorton grader i vardagsrummet och sex grader på toaletten.
Allt är en fråga om anpassning. Vi bor i stort sett gratis. Det är otroligt mycket värt. Då tar man mycket annat.
Sänk axlarna. Ta en kopp kaffe. Fundera. Se vad som är realistiskt i nuvarande situation. Gör en analys. Lev det bästa livet du kan just nu. Se möjligheterna framöver.
Snart är snön och kylan borta. Trädgården blir grön. Nätterna ljusa. Utsikten över Oslofjorden fantastisk. Barn kommer att födas. Nytt liv pulserar.
Lever!

tisdag, mars 03, 2009

Ont...




...i högern! Hela övre delen. Konvalecent...

måndag, mars 02, 2009

Dinosaur...

...eller inte. Blir jag bestulen på min bilder. Min bok. Låtarna jag skrivit. Så blir jag arg. En sak är att låna ut bilen till kompisar eller kollegor. En annan sak är att få den stulen. Spelar ingen roll att den som agerar gör det i "god tro". Det kallas integritet. Jag vill ha koll på mina prylar.
Vi kan gott arbeta på att få en total egendomsgemenskap i samhället. Men då måste även pojkarna i Pirate Bay vara beredda på att jag vill vara med och dela på miljonerna. Mitt är ditt, och alla levde vi lyckliga till sagan tog slut.
Men en okontrollerad expansion av vad det än månde vara, har sitt slut. Jag tror inte fildelning kommer att sluta. Inte heller att den olagliga biten kommer att vara undantagen en viss jakt. Det finns alltid människor som smiter från städningen och disken i de sammanhang de fysiskt har varit. För tråkigt, för gammalt...
Men en uppdatering. En korrigering av verksamheten. En kompromiss där man faktiskt vad det lider, lyckas få till en fusion mellan det gamla och nya. DET tror jag på!
Innehållet i "det nya" bör ju också kompensera de verkliga förlorarna i sammanhanget. Ursprungsaktören. Utan konstnären, ingen konst... Fattig sanning. Men små solida sanningar kan vara goda vänner när stormens öga viner. Att inte se Pirate Bay som en frisk fläkt är väl svårt. Beroende på vilken sida du står kan det dock blåsa kallt eller varmt. Upproret har ALLTID funnits. Det viktiga ligger väl i fortsättningen...

Paus...

...just nu. I rättegången mot Pirate Bay. Paus även i mitt liv. En kraschad axel får mig att ta till vänster sida i bloggandet. Dvs den som styrs av höger hjärnhalva. Den kreativa. Att jag har ont som fan i kroppens högra sida kanske är för att hjärnans vänstra måste vila. Det är väl en luddig men kanske god symbolbild av samhället i sig. Vi representerar lite olika delar som i vissa lägen kan bli allt för överhettade. Rättegången är ju bara en del i processen om vad som är var enkel skapares rättighet till sitt verk. I grund och botten är det faktiskt så. Att det sen profiteras av medhjälpare och ombud är en annan invecklad story. Pirate Bay hade aldrig funnits om de inte tjänat bra med pengar på verksamheten. Det ligger i människans egoistiska natur att vilja ha tillbaka något för den insats man ger. Så att glorifiera fildelarna och de som underlättar... Inte när det växt till ett kommersiellt styrt nätverk som får hjälp av alla millioner "idealister" som lånar ut sina datorer som värdar och mottagare.
Men heller inte krig och katastrof för att de gjort det de gör. Värre ekonomisk svindel har skett av kostymklädda män utan att någon höjt på ögonbrynen. Nu är pausen slut. Låt oss se vad som sker.

söndag, mars 01, 2009

Dungen...

...var fantastiska!

Partisk? Ja... Det kan man nog säga. Fick den stora glädjen att jamma med Gustav i Malung för en massa år sedan. Han gick fiolkurs och jag hälsade på Y. Fick en katt på köpet och kom hem med en folkabuss till Uppsala. Ödmjuk kille med massa energi. Reine drack jag vin med på balkongen på nachspiel i Tuna Backar. Y hade plockat med honom till Polkajympa i Sätra. Han pratade om projekten han hade med gamla proggare. Om nya [gamla] plattan med Träd, Gräs & Stenar som han varit med om att leta reda på i arkiven och sen producera. Om nya plattan, den tredje, med Dungen. Om inspelningarna. Ett postbud från Bagarmossen som hade en passion för då ointressant gammal musik.

Kanske är jag bara nostalgisk. Patetisk. Låt mig då få vara det. Kvällens konsert på Rockefeller bekräftade ett geni och en hantverkare.

Gustav Estjes har mottagit stora ovationer i USA för sin musik. Trots att de sjunger på svenska... Det betyder att kvaliteterna ligger på annat håll än i texten. Kan jämföras med jazz. Briljant är ett lågmält uttryck om man vill ge ett adjektiv till musiken. Reine Fiske maler oregelbundet på med harmonier och träffsäkerhet jag bara hört hos maestro Hendrix tidigare. Aldrig har jag sett en gitarrist arbeta så målmedvetet med ljudet under en konsert. Utan intresse av att visa fram något annat än just ljudet jobbar han sig genom konserten.

Kultursnobb. Tråkmåns.

Jag tar tillmälen om ni vill ge mig dem. Dungen är och förbli geniala både på skiva och scen!


Resten av konserten...

----

...Soundtrack of our lives består av en mage i svarta Jesuskläder och svängande gitarrer som har snott en massa gamla låtar och ett och annat AC DC-riff...

Vad kan tilläggas?

Möjligtvis en recension från gårdagen...