söndag, mars 01, 2009

Dungen...

...var fantastiska!

Partisk? Ja... Det kan man nog säga. Fick den stora glädjen att jamma med Gustav i Malung för en massa år sedan. Han gick fiolkurs och jag hälsade på Y. Fick en katt på köpet och kom hem med en folkabuss till Uppsala. Ödmjuk kille med massa energi. Reine drack jag vin med på balkongen på nachspiel i Tuna Backar. Y hade plockat med honom till Polkajympa i Sätra. Han pratade om projekten han hade med gamla proggare. Om nya [gamla] plattan med Träd, Gräs & Stenar som han varit med om att leta reda på i arkiven och sen producera. Om nya plattan, den tredje, med Dungen. Om inspelningarna. Ett postbud från Bagarmossen som hade en passion för då ointressant gammal musik.

Kanske är jag bara nostalgisk. Patetisk. Låt mig då få vara det. Kvällens konsert på Rockefeller bekräftade ett geni och en hantverkare.

Gustav Estjes har mottagit stora ovationer i USA för sin musik. Trots att de sjunger på svenska... Det betyder att kvaliteterna ligger på annat håll än i texten. Kan jämföras med jazz. Briljant är ett lågmält uttryck om man vill ge ett adjektiv till musiken. Reine Fiske maler oregelbundet på med harmonier och träffsäkerhet jag bara hört hos maestro Hendrix tidigare. Aldrig har jag sett en gitarrist arbeta så målmedvetet med ljudet under en konsert. Utan intresse av att visa fram något annat än just ljudet jobbar han sig genom konserten.

Kultursnobb. Tråkmåns.

Jag tar tillmälen om ni vill ge mig dem. Dungen är och förbli geniala både på skiva och scen!


Resten av konserten...

----

...Soundtrack of our lives består av en mage i svarta Jesuskläder och svängande gitarrer som har snott en massa gamla låtar och ett och annat AC DC-riff...

Vad kan tilläggas?

Möjligtvis en recension från gårdagen...

Inga kommentarer: