fredag, mars 13, 2009

Märkligt...

...med tiden som rycker och drar. Egentligen far i sakta sjok. Men vi som uppfattar den glömmer att lyssna. På ögonblicken. De nära stunderna. Registratorerna glömmer bort sig. Och sen när de åter vaknar ur tuppluren så har tiden flytt. Parkeringen var ingen parkering. Bara ett mycket stillsamt flöde. Svårt att uppfatta för det mänskliga ögat. --- Medan besöken gott kunde komma med en kommentar. --- "Å så stor du har blivit." Så tröttsamt. Så sant.

Befinner mig i en spricka. En skreva mellan två berg. Lite kallt. Ovisst vad som väntar sig när jag kliver upp härifrån. Ett barn på väg att avslutas. Om man nu någonsin kan avsluta ett barn. Snarare fasbyte. Men ni förstår vad jag menar med att avsluta. Han behöver mig inte längre som förr. En hand att hålla när man går på stan och allt virvlar förbi. Godnattsagan som gärna fick vara längre än längst. Slå följe till bussen de första dagarna på ny mark.

Livets sanna struktur. Att se det lite från ovan. Nytt liv på väg in. Kräver tid. Närvaro. Men kompetent som det är i sin linda så korrigerar det mina misstag. Tillkortakommanden. Har egen vilja. Skrikande vilja. Nätter utan sömn eller inte. Läser om att våga bli beroende av sina barn. Enda möjligheten till närhet är att låta sig bli beroende. Ömsesidigheten i att vara beroende av varandra. Det lilla kompetenta och det stora kompetenta. På sina olika sätt. Att lära av livet självt.

Inga kommentarer: