lördag, oktober 24, 2009

Warszawa...



...mötte oss med dimma. Tjock dimma. Cirkla runt runt i luften. Killen vid min sida vred sina händer. Nervös. Bad för sitt liv. Och ner kom vi. Väldigt bekant. Som en vän man inte sett på länge. Kontraster. Och mest är jag glad för att vardagens enfald får sig en känga. Inte för att den är fel eller dålig. Bara att den ofta kräver att vara ensam. Ensam i sin enfald.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Wow! Marte og Badi

Geir Olsen sa...

TJOCK DIMMA! Det er sånn Warszawa skal være.

I hvert fall på film.

Fotograf Mats Lindfors sa...

Fina grejor. Bra kontrastverkan. Spännande. Energi.