söndag, februari 28, 2010

Söndag...

...morgon. Vaknar många gånger under natten. KALLT på rummet. Ligger med dubbla ylleställ och mössa. Första gången vi ser den amerikanska solen. Gårdagen var ganska slow. Jag hade ont i halsen och anande feberkänslor. Åkte ner till en loppis på Chelsea. Inte många bord pga snön. Hittade en lampa dock. Ville ha den. Funderar på hur åbäket ska komma med på flyget... Tog lampan under armen och började gå mot Harlem. Hoppade på en buss som vi trodde skulle ta oss hem. Icke. Den förflyttade oss över bron till Queens. Efter en utskällning från busschauffören för att jag inte lyssnade och förstod hans kulsputeamerikanska variant av språket kom vi oss av vid ett rödljus precis vid uppgången till tågen. Snack om Dr Jekyll & Mr Hyde. Inne i metron öppnas dörren till vagnen bredvid plötsligt. Har skett ganska ofta när vi har varit här. Nästan alltid tiggare som går genom vagnarna. Denna gång också. Bortsett från att han inte hade några ben. Allting slutade under höften. Stor plåtburk som skramlade och hotfullt stöttes mot golvet i en uppmaning att lägga pengarna där. Våra pengar. Hans överlevnad.

Väl hemma stärkte vi oss med te, tortilla och färskost. Svårt att smälta intrycken från denna degel av individualism och sociokulturella former. Någonstans får man stoppa det på sig och ta det med till vidare bearbetning.

Vidare mot Bronx. Namne eller rättar sagt givare av namn till kvarteren i Råcksta jag än gång bodde i. Tog bussen hela vägen. Ungefär en timme senare stannade bussen vid Fordham. Köpte solglasögon av en kines. Två par för säkerhets skull. Kanske dyker den upp en eller annan gång. Solen alltså. Åt dyrt och fett på en äktamerikansk sylta med guldstjärnor. Inne på Best Buy och blev deprimerad av hur billig min dator var. Satte oss på bussen hem. Fyra timmars Bronxresa senare kunde vi konstatera att den sociala kulturen i de färgade kvarteren är påtaglig. Vi gringos har lite svårare att hugga in och hjälpa varandra. Uttrycka våra åsikter. Vara med och göra det offentliga utrymmet till vårt vardagsrum.

lördag, februari 27, 2010

Fredagen...












...började inte helt enligt planerna. Kall och fuktigt. Några decimeter snö på marken. En svullen golfboll i svalget. Feberkänslor. Men en het dusch och några piller gör susen. Rusade runt på gatorna. Gav mig själv ledigt från att plåta. Blev några bilder ändå. Går inte att låta bli. B&H hade stängt. Kör tidiga fredagar. Stängt lördag och öppet söndagar. Såklart. Fikade på Borders. Uselt kaffe i skön miljö. Vill ha en sån bokhandel hemma. Sitta och läsa och fika. Köpa det man måste ha. Läsa lite i resten. Hänga runt. Sen bröt skoppinghelvetet loss igen. Fortfarande inte blivit några teknikprylar. Bara kläder. Herre min hatt! Vilade benen lite på rummet innan vi gick på phoetry slam på en gammal puertoricansk lokal. En höjdare. Kanske en av de bästa kulturella upplevelserna på resan.

fredag, februari 26, 2010

Snö...








...kaos : )

Tredje dagen...

























...bjöd på SNÖ! Detta underbara väsen som kunde stannat i Norge denna vecka. Tror till och med att snöflingorna har storhetskomplex. Dom var som handflator. Åtminstone i storlek med Baddi. Fick etter vart ont i halsen. Mitt vanliga syndrom med fukt och kyla. Men vi flaxade runt i de finansiella kvarteren. Fotograferade. Frös. Drack vår xx Starbuckskaffe. Avslutade sessionen med Miroslav Tichý på ICP. Och DET vände världen för mig. För er som är misstänksamma. Jag köpte boken. Killen är förmodligen sjuk. Eller så är det någon annan som är det. Han är inte mainstream. Bohem i kvadrat. Och suttit i fängelse några gånger för sin opassande uppförsel i kommunistiska Tjeckoslovakien. Men som Thåström behagar säga.

"Det är ni som är dom konstiga det är jag som är normal."

Att tillverka sina egna kameror OCH sina egna linser. Ta resår från kalsongerna för att ordna med en slutare. Ta upp kampen med den satsningen på självhushållning mina vänner!!! Men om man ska ta det lite plain. Killen har kanske inte fulla kollen. Ett geni? Ja! Men vissa bitar greppar han inte. Eller så gör världen det inte.

Boken kommer att oroa mig: Den kommer att hålla mig vaken om jag inte lyckas bortse från dess existens.

Killen kommer utan att vilja det. Att gå till historien som den sista analoga fotografen!

torsdag, februari 25, 2010

MoMA...









...blev dagens första anhalt. [Efter kaffet och mackan på Starbucks...] Tre timmar senare glödde ögonen av lycklig utmattning. Rekommenderas! Höll på att ta med mig Giacomettis jycke hem. Den stod där mitt på golvet. Som fastfrusen mitt i språnget. Fantastisk liten varelse. Efteråt blev det en ny Starbucks. Denna gång med sällskap av Thomas som driver intressant läsning på "Tankar från 39:e gatan...". Kul att träffa människor man aldrig sett men ändå tycker sig känna på ett eller annat sätt. Hans texter och bilder från diverse håll på denna sidan vattnet ger en levande inblick i människor och deras liv. Återvände hem för en kort bensträckare, innan vi rusade mot Apollo Theatre. Amatörernas kväll. En slags "Lets Dance" men i äldre tappning. Och på en arena från 1914 där både Billie Holliday och Michael Jackson gjorde sina första avtryck. Stod längst bak i kön, men blev plötsligt inlotsade av dörrvakten. Antingen var det en turistfälla eller mitt vackra skägg som fällde det avgörandet :) Hur som haver, en väldigt speciell upplevelse.
På vägen hem kom dock dagens höjdare. Efter lite miss med bussen gick vi förbi en stor affär. Hittade lite veggisburgare i frysdisken. När vi skulle betala blev vi stående. Motsvarande ineffektivitet har jag inte upplevt på länge. Men det var en social upplevelse. Ett forum där mötet mellan kassadamen och den som handlade kändes viktigare än den faktiska transaktionen. Och när jag skulle betala hade den unga kvinnan [som för övrigt kunde varit min dotter] mod att fråga mig om legitimation eftersom maten hade fått sällskap av en flaska pilsner. Lämnade PathMark med ett fånigt flin på läpparna.