lördag, mars 20, 2010

Dödens väntrum...





...är en obehaglig plats. Tvingas konfrontera. Vill kanske bara sätta mig i bilen och stänga av telefonen. Resa långt bort. Helt klart har ett liv påverkat ett annat. Så är det alltid. Fortsätter förstå mer om det som har blivit jag. Självupptagen. Kanske en lyx att fokusera på sin historia. Kanske en nödvändighet för att komma vidare. Får kontinuerligt mer input. När jag trodde mig förstå en pusselbit. Se dess plats på brickan. Vad är de genetiska arvsbrickorna värda och hur mycket ligger i den kontext en människa har växt upp i? Mysteriet Mildred & Rune är för de flesta banalt. En av många stories. För mig handlar det om att förstå något alla skyddat mig från. Ingen har velat tala klarspråk om.

Mannen som faktiskt var min far. Som jag aldrig fick träffa. Vars dödsbud jag fick gissa mig till bland viskande munnar. På avstånd. En skamlig hemlighet. Utfattig och alkoholiserad. Barn- och hustrumisshandlare. Fyra barn med lika många kvinnor.

Kvinnan som ligger och tiger. Låter smärtan rena henne. Jämrar sig och vägrar lindring. Har hissat vita flaggen men bara den lilla varianten. Skäms för sitt liv. Skäms för sin existens. Skäms för mig. Skäms för sina depressioner. Skäms.

Sanningen får vi aldrig veta. Ingen av oss. Vi närmar oss bara fragment av tolkningar. Det som visas oss. Det vi vågar dela. Lever just nu med känslor och tankar utanför min fysiska existens. De går först och jag kommer efter. Sorterar. Delar upp i skålar. Väger. Vågar vara nära. Tänker framtid. Mina barn. Kanske ytterligare steg i generationer. Det kan bli bättre. Kan alltid bli bättre.

6 kommentarer:

Tina sa...

Det går inte att döma en människa som valt att tiga om sanningen för att hon känner skam. Men det går att döma en människa för att hon tiger om sanningen som drabbar en annan. Man kan alltså både döma och inte döma en människa, medan sanningen skingras som rök. Kvar blir aska och framtid. Mycket kan som tur är byggas ur aska och medan solen går ner kan vi dansa, dansa! Kram Tina.

K sa...

Smärtan svider. Men jag ställer mig upp på bordet med höjt huvud. Får jag lov...

Anonym sa...

Virkelig, Kekke. Sterkt.

Halvor

K sa...

Tack mannen! Håller din hand...

Anonym sa...

Glad att jag hittat din blogg. Tänker på dej och Millan nu. En mor är viktig för hur ens liv blir, men inte allt.
Som du själv sa, det kan bli bättre och det ser jag ju att det är. Dina underbara barn....
kram en gammal vän- madeleine

K sa...

Kul att du hittade hit Madde!! Vore fint att få träffa er någon gång. Vi försöker vid nästa tillfälle.