lördag, april 02, 2011

Tröttheten...


...är lika blytung som dimman utanför. Ser inte Bærumsveien, mer anar den. Har distanserat mig från bloggsfären det sista året. Livet blev tillräckligt med sig självt.

En ung kvinna som passerade 20 månader häromdagen.
En äldre kvinna som inte längre finns.
Ett jobb som ligger på vänt och ett annat som slukar mitt liv och nästkommande också.

Engagerad som få. Njuter livet. Men också sliten, sliten, sliten. Får distans av att inte ha ens chans att hinna med det som förut var viktigt och livsavgörande. Kanske var det inte så vip. Eller så väljer man vad som ska ligga på topprio och sen racar man...

Vartfall ser jag skillnader i livet.
Vartfall är jag glad för att ting förändrar sig.
Vartfall gör livet mig levande.

2 kommentarer:

Tina sa...

Ibland måste man bita ihop och köra för att nå dit man vill. Ibland längtar man efter ett enklare liv. Ibland går det ihop, ibland inte. Men att i detta fortfarande känna sig levande är viktigast. Att man är närvarande. Efteråt är det försent.

Anonym sa...

fint beskrevet kekke!

Eva