Stöld...

...av egendom! Blir efter ett tag uppgiven. Men för några timmar sedan hade jag sparkat könsorganet missfärgat på den människa som inte kunde se skillnad på sina och andras prylar.

H blev alltså av med säcken på nattbussen hem till Sverige. Och börjar man räkna så blir det pengar av det hela. Och det som inte kan köpas nytt för att det var vintage eller ärvda ting blir bara borta. Kanske kan det vara en nyttig påminnelse om vår dödlighet och hur lite vi tar med oss i graven. Men mest av allt känns det som en våldtäkt. Inte så fysisk kanske. Mer att någon tränger sig innanför den integritet som kallas personlighet. Att rota i smutstvätten. Läsa dagboken.

Minner mig om den gången jag fick en sten genom rutan på min bil. En helt meningslös handling. Stenen var av den storleken att jag knappt orkade lyfta den ur bilen. Glasetsplittret täckte inredningen. Två helt olika händelser. Men samma förlust av integritet.

Warszawa...

...mötte oss med dimma. Tjock dimma. Cirkla runt runt i luften. Killen vid min sida vred sina händer. Nervös. Bad för sitt liv. Och ner kom vi. Väldigt bekant. Som en vän man inte sett på länge. Kontraster. Och mest är jag glad för att vardagens enfald får sig en känga. Inte för att den är fel eller dålig. Bara att den ofta kräver att vara ensam. Ensam i sin enfald.

Revolutionärt...

...inlägg till samtliga läsare.

Låt er inte luras!

Det ni äter påverkar er kropp.

Det ni får in i sinnet påverkar ert omdöme.

Har just sett Kautokeinoopproret för andra gången. Inser! Inser hur lurad jag ständigt blir. Kyrkan. Staten. Kommersialismen.

Ständigt denna påverkan för att JAG

inte ska kunna tänka fritt.

Fritt tänkande utan påverkan av människor som vill hävda det de kan tjäna pengar på.

Skapa makt över.

Arg. Räcker inte. Egentligen.

Självständigt tänkande.

NU!

Orkar du inte?

Fall då åter i sömn och se vem som väcker dig...

Sov gott...

I Am an Astronaut...

Oslo...

...i rusning. Skyskraporna ökar som små kaniner vid inloppet till byn. Oslo är slut som intressant stad inom 20 år! Det håller oljeförgiftade och maktgalna politiker på att se till...

Ett liv...

...består av så många bitar. Roller. En slags gatuteater där åskådarna blir involverade. Man skiftar mask efter de som finns med. Ibland läggs vissa roller åt sidan. Maskerna blir trånga. Eller ligger hemma i glömsel. Av och till saknar man medaktörer. Kan inte leva ut det som var tänkt. Stunden bjuder ibland upp till dans. En regnig dag måste man ställa in.

Mitt fokus de senaste dagarna. Månaderna.

Att hinna med.

En stor mage har blivit livs levande. Hörs. Syns. Behöver mat. En pappa som vill vara aktiv och förebildlig. Imitera stora scener han minns och sett. Skapa scener han inte visste fanns. Blir kaos. Strävar med att få till rollen. Att fungera. Med stor sannolikhet pratar jag många föräldrars tungor.

Njuter ensamheten. Loppislördagar. Gör inköp jag längtar efter att stryka handen mot i färdigt skick. Tänker ved. Snarkopererar näsan. Avpassar arbetsmängd efter kapacitet. Längtar efter Istanbul. Eller kanske Warszawa. 

Lever.